Kampi ya Motos Barns Blogg: Utflykt till poolen med pommes och sungu-sungu!

Med hjälp från våra sponsorer i Kirsebergs-gänget kunde vi dagen innan nyårsafton (2008) packa in oss i tre stora bussar som tog oss till ett jättefint hotell i Nakuru med både en härlig pool och en lekplats. Barnen hade ingen aning om att vi skulle iväg förrän kvällen innan, och inte ens då berättade Jacinta (Barnhemmets ägare och föreståndare)vart vi skulle, bara att de skulle klä sig i sina finaste kläder. På morgonen stod alla barnen och väntade vid grindarna i sina bästa kläder, med både hattar och nypolerade skor och stora leenden på läpparna. Då vi åkte ifrån Barnhemmet kunde man känna av spänningen i bussen och barnen, som oftast inte kan åka på några längre turer, satt knäpp tysta under hela resan och tittade storögt genom fönstren på allt som hände utanför.

Då vi väl kom fram blev vi lite oroliga då vi såg den djupa poolen, hur ska vi kunna ha koll på så många barn i vattnet samtidigt. Tur va så hade Jacinta och personalen stenkoll – det fanns ringar och armskydd, och framförallt – en babypool för de mindre barnen. När vi såg lekplatsen kände jag mig också lite lugnare, vi kunde enkelt dela upp barnen i två lag så hälften badade och hälften lekte, dessutom. Rutchkanorna och gungorna var en stor hit, framförallt för oss volontärer som kunde visa oss på styva linan hur man sätter igång fart med benen samt klättrar uppför rutchkanorna på finurliga sätt, dock visade det sig att barnen kunde allt sånt redan, och till och med bättre än oss gamlingar :)

Sungu-Sungun var favoriten. Det är en sak som går runt-runt och som man sitter i stolar och bara hänger på. Jag testade och blev rikgtigt yr och bestämde mig rätt snabbt för att vara den som bara puttar på, det var säkrast så för allas skull, framförallt så att inte sungu-sungun gick i sönder. För att få mer fart från oss volontärer ropade barnen sungu-sungu, och det tog ett tag att förstå vad de menade, men efter ett tag förstod även vi - snabbare snabbare!

Plaskandet i baby-poolen var en gigantisk hit och barnen var otroligt glada. Framförallt var mini-rutchkanan ner i poolen poppis. Det roligaste var nog att hoppa upp och ned så mycket som möjligt så vi som stod vid sidan av blev så blöta som möjligt – det intrycket fick jag iallafall från mina små busungars skratt då jag blev plaskblöt! :) Stora poolen var för de äldre barnen som klarade det galant trots att de varken tagit simborgarmärket eller baddaren.

Till middag blev det pommes och korv! Lycka! Och efterätten var glass, som många av barnen testade för första gången! Det var jätteroligt att få vara med då de minsta barnen smakade på jordgubbsglassen, och de flesta ville spara sin godsak, utan att vara medveten om glassens konsistens och vad som händer med den i värmen :) så vi försökte förgäves övertala dem om att äta så snabbt som möjligt. Men smält glass smakar faktiskt lika gott som frusen, om man tolkar barnens leenden då de åt den, vill säga he he.

På eftermiddagen åkte vi till Meningai Kratern som är ett stort hål från en komet för många hundra år sedan. Barnen tittade försiktigt över kanten och höll de minsta i hårt handen. Deras ansvarskänsla för varandra, och för de minsta är verkligen hjärteväckande. Kratern var verkligen vacker och väldigt grön.

På vägen hem somnade alla en efter en och jag kände att även jag kunde pusta ut, även vi hade haft en händelserik dag då hålla reda på 60 barn är en utmaning. På kvällen delade vi alla med oss av våra minnen, och denna dag kommer verkligen att leva kvar hos barnen – länge.

Tack till Kirsebergsgänget för denna möjligthet! Barnen var verkligen helt extatiska och glada.

Skriven av: Cecilia Schubert, Student Malmö