Nedan kommer ett blogg-inlägg från vår nuvarande volontär Olof Drotz och två nya volontärer Kany och Kristina som kommer att berätta om sig själva och sin roll på Barnhemmet samt vad som händer 'där nere' just nu!
Habari senjo allihop!
För cirka 2 veckor sedan fick jag, Olof, nytt sällskap av två tjejer från Malmö och här kommer en liten presentation av dem: Kany är 20 år gammal och född samt uppväxt i Malmo. Hon har en svensk mamma och en pappa ifrån Senegal, detta har gjort att många, framförallt barnen på barnhemmet, blir lite förvirrade när hon berättar att hon är svensk mulatt med afro hår :P. Kristina är också 20 år, uppväxt i Malmo men född i Peru. Hon blev tipsad om barnhemmet genom sin granne, Gert Isgren, som administrerar barnhemmets bankgiroinsamling och sitter med i styrelsen och är en av de drivande i organisationen. Det är tack vare Gert Isgren och styrelsens insatser som Barnhemmet har kunnat få sitt efterlängtade 90-konto! 'Jag tyckte det lät intressant att åka som volontär till Kenya, som är så annorlunda gentemot Sverige' berättade Kristina.
Nu ska tjejerna berätta lite om deras första intryck av Barnhemmet och deras uppgifter under dagen: Våra första intryck var ganska blandade. När vi tog våra första steg utanför bilen, som kört oss från Nairobi till Phyllis Memorial, kände vi direkt värmen och nyfikenheten hos alla barn. Vi packade snabbt upp och gick upp till samlingsrummet, matsalen. Alla Auntis och Uncles tog emot oss med glädje. Olof som varit på hemmet i 4 veckor tog oss under sina vingar, visade oss runt och vi hälsade på alla barn. Kommande dagar blev det en del hembesök hos grannar i området som tycker det är så roligt med besök från Sverige. Vi besökte bl.a. barnhemmets nära granne Joshua med familj, samt Wendo och Shai som tar hand om en jättefin och stor farm längst ner på vägen och som också har ett Bed-and-Breakfast som är jättemysigt om man känner att man skulle vilja stanna där istället för på Barnhemmet då de har varmvatten och elektricitet :). Kändes väldigt bra att bli mottagen på detta varma sätt. Det som var viktigast för oss i början var att lära oss barnens namn, 110 barn innebär många namn att lära. :) Efter drygt 2 veckor kämpar vi dock fortfarande med hälften av namnen. Under skoltid hjälper vi kvinnorna i köket. där vi rensar majs, böner eller ris. Vi har också fått pröva att laga mat och hjälpt Uncle Morris, hemmets kock, med att röra runt i ugalin, majsgröten som är en riktigt tung uppgift, även för Morris. Efter lunch slutar de minsta barnen förskolan, så då leker vi med dem.
Jag, Olof, hjälper också till mycket i köket; rör runt i ugalin (bemästrar snart denna kok-konst till fullo), serverar uji (majsvälling), hugger ved, och fungerar allmänt som en allt-i-allo. Uncle Sammy, hemmets snickare och allt-i-allo nummer 1, och jag har satt upp nya stolpar att hänga tvättlina på som några av de tidigare volontärerna köpte in, så nu har barnen ca 130 meter extra tvättlina att hänga tvätt på! Kommer väl till använding eftersom alla barnen tvättar på lördagar och linorna fylls snabbt...Förra helgen kom vi på att det hade varit kul att bada med barnen. Uncle Maragia, socialarbetare pa hemmet, berättade att han tidigare tagit barnen till Kabarack University, som har en pool på campus. Det kostar inget och verkade perfekt, tyckte vi men tydligen var man tvungen att skicka en förfrågan om tillåtelse att komma dit innan man kunde bestämma något. Nu har iallafall Uncle Maragia skickat ett brev till Kabarack så förhoppningsvis i början av nästa vecka får vi klartecken om att kunna ta barnen till poolen mer eller mindre varje helg! Vi håller tummarna!
Byebye från tre mzungus på Afrikas savann!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar