Linns sista ord i det Kenyanska livet.

Holy macaronas, jag kan inte fatta att detta är mitt sista blogginlägg från Kenyansk mark. Tiden här har verkligen gått snabbt, långsamt och givande. Här är ett ställe där man bara kan vara.

Jag har under min tid här sett och upplevt mänsklighetens finaste sida och knutigt vänskapsband som jag hoppas att någon aldrig klipper sönder. Om någon har för avsikt att göra det ger jag dig nu en varning för du vill inte känna på Linns vrede. Jag har även sett och varit med om människans mörkare sidor.

Om lite mer än en vecka lämnar jag Phyllis med blandade känslor. Sorg för att lämna barnen och personalen på Phyllis, ilska och frustration över korruptionen och hur människor behandlas i detta land och lycka över att ha fått chansen att lära känna helt underbara människor.

Det är trist att man inte kan byta plats på Danmark och Kenya för då hade det inte varit så långt att hälsa på utan några bökigheter. Och det hade varit lättare att bättra på brännan inför sommaren.

Ha det gott och jag önskar barnen på Phyllis all lycka jag har och jag vill även tacka Kampi ya Motos barn, alla andra sponsorer och den fantastiska kvinna vid namn Jacinta . Så  lala salama (har glömt hur man säger hejda så god natt får duga).

Kram Linn
Skrivet 22 mars 2012

Storstädning på Phyllis

Goddag blogg!

 

Hoppas att allt är fint och så. Denna vecka har varit riktigt hälsosam då vår turnering är avklarad och vinnaren är det oslagbara teamet Limosine, så nu väntar vi på prisutdelningen.

 

I fredags fick vi bevittna något som man inte ser varje dag. Det var nämligen storstädning på gång så hela Phyllis var i rörelse. Det var ett virrevarv av blått och gult. Kläder tvättades, golv skrubbades, fönster putsades m.m. Resultatet blev ett skinande rent Phyllis och det var nu redo för kommande föräldramöte. Detta hölls i ett mycket välstädat och prydligt bibliotek. Föräldrarna kunde bland annat lyssna på när lärarna informerade om skolan, resultat och skolavgifter. De fick även chans att ställa frågor.

 

Våra kära skollag har under lång tid förberett sig inför distriktsmästerskapen som gick av stapeln i Kampi ya Moto. Självklart hade de de coolaste supportrarna i form utav Lina, Linn och Jonatan. Phyllis och Kampi ya Moto spelade i ett gemensamt lag och de hade ett mycket starkt lag och de kämpade väl. Både tjejerna och killarna kammade hem vinsten i fotbollen!

 

I övrigt har det varit en lugn och trevlig vecka med fint väder som vanligt.

Kram Linn och Jonatan.

Skrivet den 22 mars 2012

Äntligen finns rinnande vatten på Phyllis!

Habari!

Ytterligare en händelserik och trevlig vecka har passerat på Phyllis. Före detta volontären Lina har snart varit här i en vecka. Hon studerar medie och kommunikationsvetenskap på högskolan i Halmstad och är här för att göra en dokumentärfilm om barnhemmet. Under veckan som har gått, har mest större planeringar skett, så som samtal med inblandade, planering av utflykter etc.

 

Annars har vi satt igång med "4 games 1 winner" som är lite i stil med fem kamp men med fyra lekar. Lekarna vi valt är brännboll, slakeline, in mood for food och fotboll. Än så länge har vi utfört alla grenar utom fotboll. Barnen verkade uppskatta dessa aktiviteter och till helgen koras vinnarlaget efter fotbollsmatchen.

 

Utöver detta har vi tagit ett par high schoolers till staden, då vi åt lunch och på så sätt belönade dem efter att de har skött sig bra i skolan. Detta var något som både vi och dem tyckte var trevligt.

Men nu till veckans stora händelse. VI HAR FÅTT RINNANDE VATTEN!! Sist Lina var här så hittade de vatten genom borrning och nu sju månader senare så kan vi se det rinna för första gången. Det var otroligt känslosamt och glädjande att se hur Knatte, Fnatte och Tjatte (Ruth, Oboma & Johnny) verkligen blev överlyckliga utav något som är så naturligt för oss i Sverige. Med andra ord har veckan som gått varit väldigt givande och Lina har fått en rivstart på sitt nya liv. Vi alla har det verkligen suveränt och trivs som fisken i vattnet. Sköt om er hemma i Sverige!

Hakuna Matata

Lina Almekvist, Linn Olsson & Jonatan Bertilsson

 

 

Andrés avskedsinlägg

Hej,

 

Då har jag varit hemma i Sverige i en vecka och kommit in i den svenska vardagen. Men innan jag landade i Sverige tillbringade jag en vecka på Phyllis efter Ugandaresan. Den sista veckan inledes med ett nytt bakprojekt denna gång i form av en rulltårta. Detta projekt tog jag mig an själv och kanske därför det inte blev lika lyckat som de övriga kakorna vi bakat på Phyllis. Rulltårtan blev inte så rund och inte så mycket som jag tänkt mig, inte alltid så lätt att räkna ut hur mycket man ska göra för att det ska räcka till 120 barn, dock försvann den fort efter serveringen. Den var "sweet" som barnen säger om allt som smakar bra.

 

Det är mycket jag varit med om under mina 12 veckor på Phyllis. Det är mycket intryck och upplevelser jag varit med om under min tid som volontär. Det har varit mycket aktiviteter där vissa saker står ut. Barnens glädje av att besöka flygplatsen och glädjen att diska efter en bakdag är några av dem. Barnen kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och jag kommer definitivt försöka åka tillbaka någon dag för att se hur det går för alla barnen.

 

Kram

André

Fd volontären Lina är tillbaka på Phyllis

"Min ”Phyllis-resa” kommer inte att sluta här. Detta är en livslång resa och ett livslångt arbete. Bara för att min volontärberättelse slutar här, så betyder inte det att detta är det sista ni kommer att höra från mig angående denna fantastiska organisation och detta fantastiska folk. This is just the beginning!

Hakuna Matata

Lina Almeqvist"

Med dessa ord avslutade jag min volontärberättelse den 23 oktober 2011. Men som jag nämnde så skulle det inte vara det sista ni skulle få höra från mig. Nu, cirka sju månader senare är jag tillbaka igen. För att med ny energi och med nya anledningar återvända till barnhemmet och fortsätta min berättelse och mitt arbete

Som jag skrev sist så tror jag att varje människa åter dit av sina egna anledningar. Kanske för att förbättra och göra skillnad eller för att utveckal och utvecklas. Jag skrev även att jag skulle åka dit igen, förr eller senare, för att återförena och återskapa alla dessa band som hann byggas upp under en sommar. Men jag ska även uppfylla en stor dröm jag har haft ett bra tag. Jag ska åka tillbaka till Phyllis Memorial Children´s Home för att försöka sprida vidare ordet om denna fantastiska verksamhet på ett sätt som tilltalar mig. Under fem veckor på barnhemmet ska jag försöka få ner en verklig bild utav hur lätt det är att ta första steget att förbättra någon annans vardag. Jag ska försöka skapa en dokumentärfilm om just deta barnhem. En dokumentärfilm som jag hoppas kommer att framkalla känslor som kan leda till att fler finner intresset att hjälpa till.

För er som följer mig för första gången kan ni få en snabb uppdatering om vad jag har gjort under det senaste året genom att klicka er vidare på följande två länkar:

Varför jag valde att bli fadder: http://kampiyamotosbarn.se/?page_id=24

Min volontärberättelse: http://kampiyamotosbarn.se/?page_id=20

Det var allt jag hade att säga för denna gång! Vi hörs snart igen!

Hakuna Matata

Lina Almekvist

Skollov = utflykt

Hej alla!

Vi hoppas som vanligt att allt är bra med er där hemma. Vi har det gott. Denna veckan har vi inte gått sysslolösa då den har varit fylld av trevliga aktiviteter. Först och främst hade Phyllis besök från Sverige. Det var ett trevligt par från Stockholm som har hjälpt till med att sponsra barnhemmet och nu ville besöka det på plats. Vi tackar för detta! Några dagar senare fick vi avnjuta Andrés god rulltårta som var bakad med kärlek och sorg, eftersom det var avsked för vår flygledare som några dagar senare åkte hem. Ta hand om dig André! Det var inte bara André som lämnade Kenya utan också ett helt gäng med brev från barnen till faddrar och tidigare volontärer.

I fredags skedde något mycket ovanligt. Phyllis tömdes sakta men säkert på barn och det blev så nära lugnt man kan komma. Detta på grund av att boardersarna åkte hem över helgen för mid-term. Det måste vara jobbigt att så sällan få möjlighet att träffa sin familj. Men det är trots allt så tillvaron ser ut för många här i Kenya. Internatskolor är vanligt förekommande, då det ofta är ett billigare alternativ än att ha barnen boende hemma. Dessutom är transportkostnaderna höga mellan hem och skola.

Då antal barn reducerades kraftigt från 120 till 63 passade vi på att göra en utflykt till Olo ika lodge. Det är ett ställe dit man tar sig till genom en 20 minuters promenad genom bushen, alternativt 40 minuter om man vill gå längs bilvägen. Men det ger ju ingen spänning i vardagen. Högt gräs, vassa buskar och taggtråd, det är grejer det! Och vi volontärer gillar ju att promenera, så vi delade upp barnen i två grupper och gick dit både på lördagen och söndagen. Olo ika lodge är en restaurang/bar/disco/hotell, som också har en stor och trevlig lekplats. Tanken var från början att vi skulle använda hoppborgen som finns där. Men diverse komplikationer med elektriciteten och trasig motor gjorde att den mest låg platt och orörlig på marken. Men vi hade roligt ändå! Under helgen har vi även blivit belsignade av en kyrklig ungdomsgrupp från Kabarak. Dom predikade, spelade fotboll, lekte lekar och dansade med barnen. Sedan avslutade dom dagen med fika.

Det har varit en trevlig och händelserik vecka på Phyllis. See ya!

Kram från Linn och Jonatan

Fullt upp under veckan som gått på Phyllis

Tjenare tjenare kära lilla blogg!

Vi börjar med den vanliga och obligatoriska meningen: Hoppas att allt är bra där hemma... och sedan kommer det vanligaste svaret. Här är allt bra.

Så nu när det är avklarat kan vi börja berätta lite om den gångna veckan som har varit fullspäckad med aktiviteter. Först och främst som ni alla vet har Linn fatt en ny sambo i gästhuset (Jonatan) och väntar nu på man nummer två (André) som lämnade henne för gorillorna i Uganda.

Eleverna på Phyllis kämpar på som vanligt. Enda förrändringen är att klass sju har flyttat till biblioteket på grund av brist på plats och varje morgon blir man lika förvånad över tystnaden i denna sal. Men för mycket tanke arbete är inte hälsosamt så förra onsdagen kom några av high school kidsen hem för mid-term. Gissa om vi blev glada över att se dem igen.

Fredagen den 17e var det dags för jättarnas kamp då skolorna mötte varandra i fotboll, volleyboll och netball. På morgonen traskade nära 100 elever, ca 50 spelare och 50 supportrar till Kampi ya Moto. Det gick riktigt bra för Phyllis men tyvärr började det regna och snipp snapp snut så var den dagen slut.

I lördags visade Lewis och David upp sina talanger i en by kallad Athenai då de deltog i ett event som utfördes av grannen Wendos organisation. David sjöng, eller rappade som det så vackert heter, som en kung och Lewis visade sina skådespelartalanger samt hur man dansar. De var sjukt duktiga.

I söndags fick vi besök av Al Shabab miniatyrer. Det var meningen att vi skulle ha en dockteaterverkstad men när vi klippte tygbitar så fylldes hela matsalen med flickor som visade hur en äkta afrikansk mamma ser ut. Vi hade en och annan imitation av en indier i sin turban, några skapade coola bandanas. Senare på eftermiddagen hade vi var dockverkstad. Det var en riktig fröjd att se limmet spruta, pennorna ryka, saxarna klippa och nålar som far över tygstyckena. Till slut fick vi till riktigt vackra kreationer. Som en bra avslutning på dagen kom Jonatan med fadderbrev men även andra brev från tidigare volontärer. Svenska polare helt enkelt till barnen.

I måndags fick Linn äran att följa med brudarna till Kirroborn girls high school. Först åt vi på restaurant och herre min skapare vad dessa flickor kan äta. Helt ofattbart! Väl i skolan var det som en invasion av flickor i vita och marinblå skoluniformer.

Lycka varar ej för evigt, först pyser high schoolflickorna och några dagar senare var det pojkarnas tur. Som en hejdå present bestämde vi oss för att göra en trerätters middag i gästhuset. Jag tror att dessa unga män måste vara Kenyas framtida kockar. Det var så gott att samtliga åt så mycket att vi hade mycket stora problem med att komma upp ur sofforna. Denna förtrollande måltid bestod av:

Förrätt: äggmacka.

Huvudrätt: chapati, mackaroner och kycklinggryta.

Efterrätt: frukt och chokladbollar.

Linn och Jonatan

Mumsar på välförkant lunch efter dagens insattser

 

David rappar som en gud

Al Shabab junior

Tillbaka till verkligheten. Nästa hemvisit blir inte förran i mitten av april

Jonatans intryck av första veckan på Phyllis!

I skrivande stund har jag varit i Kenya och på Phyllis i 7 dagar. Det kändes väldigt spännande att få komma hit. Jag kom på torsdagskvällen, någorlunda trött efter den långa resan och fick träffa min trevliga volontärkollega Linn. Hon visade mig runt på området och berättade och svarade på mina funderingar och frågor som jag hade. Jag blev presenterad för personalen och för några av barnen.

Min första tid här på Phyllis har verkligen varit fylld av nya intryck och möten. Jag känner att jag ännu inte är riktigt "varm i kläderna". Det har således bara passerat en vecka, men allt eftersom dagarna går så blir det bättre och bättre. Jag börjar mer och mer förstå hur dagarna och dygnen ser ut. Jag börjar sakta men säkert lära känna barnen också, några av dom iallafall. Det är ett projekt i sig att minnas vad alla heter; det är bara att fråga ytterligare en gång tills det sitter.

Jag har varit med vid diverse aktiviteter samt dagsysslor, mer om det i mitt och Linns inlägg. Bland annat har jag städat köket med kocken Maurice. Maurice är för övrigt en underbar karaktär. Som sagt, det har varit en vecka med extremt mycket intryck och möten på alla sätt och vis. Detta är en helt annan kultur än den i Sverige och det är mycket som rör sig i huvudet på mig. Jag försöker lära känna barnen och visa mig intresserad. Jag har ännu inte landat i allt, så att säga, men jag är verkligen glad över att vara här. Det känns bra och spännande. Jag tror verkligen att min tid på Phyllis blir både intressant, givande och rolig.

Mvh Jonatan.

Happy Valentine's day!

Som det flesta volontärer redan har påpekat är begreppet tid inget som existerar på Phyllis. Man vaknar upp på morgonen och tänker, åh vilket fint väder det är idag igen och börjar tänka vilken dag det kan vara. Vilket är näst intill lönlöst. Det enda du vet är att det inte är lördag eller söndag för då är barnen lediga förutom på lördag förmiddag.

Nu är det nämligen så att alla hjärtans dag har kommit och passerat. Enligt mig är det en mycket festlig tillställning då man har dedikerat en dag åt kärleken. Så jag och aunt Sara bakade omsorgsfullt och med mycket kärlek en äkta kladdkaka som serverades efter maten. Vilket jag tycker var lite synd för jag tror att det hade smakat rätt gott till ugalin istället för suskumawikin. Här i Kenya har jag lärt mig att uppskatta den kakan mer och mer då det praktiskt taget är omöjligt att misslyckats.

I söndags började vi så smått att göra manus och karaktärer till puppet showen. Så nu på söndag blir det antagligen dockverksta så att det skriker om det. Man vet aldrig vad som händer på Phyllis, då det lika gärna kan vara knäppt tyst i verkstaden! Det är det som jag gillar med Phyllis, man vet aldrig hur det slutar och det ger en lite spänning i vardagen.

Phyllis är tydligen det senaste innestället nu för vi har haft massor med besökare. Först kom en förre detta volontär och hennes sambo och igår anlände ett par som har engagerat sig i aktivgruppen. Jag hoppas att de har och har haft en underbar tid här. Imorgon väntar vi tillökning då den nya volontären, Jonatan, tar sina första steg på Phylliansk mark.

Jag vill även önska André lycka till då han springer omkring i Ugandas djupa skogar på jakt efter de statliga gorillorna.

Ha det jätte bra och sköt om er.

Kram Linn

Ny volontär till Phyllis!

Hallå!

Jag heter Jonatan, är 25 år gammal och kommer från Uppsala. Den 16:e februari landar jag på Nairobis flygplats för att i närmare sex månader arbeta som volontär på Phyllis Memorial Children's Home.

I sex år har jag arbetat som boendeassistent för barn och ungdomar med funktionshinder. Detta är något som jag har trivts väldigt bra med, men jag har också känt att jag vill få nya erfarenheter och upplevelser.

Jag är väldigt intresserad av människor, kulturer och andra länder, och har under en längre tid funderat på detta med volontärarbete. Jag hittade informationen om Phyllis på internet och kände verkligen att det kunde vara något för mig. Jag ska bjuda på mig själv och förhoppningsvis kan jag bidra med något.

Jag ska erkänna att jag är nervös inför min resa. Det känns nästan lite overkligt. Men samtidigt känns det så bra och det ska bli intressant, lärorikt och givande. Jag vet att denna resa kommer kommer att påverka mig starkt.

Ha det bra!

Med vänlig hälsning

Jonatan.