torsdag 9 maj 2019

F.d. volontären Gabriella och mamma Christin berättar om sin återresa till Kenya!


Vi fick äran att åka tillbaka till Phyllis och herre vad härligt det var att komma tillbaka! 

2 veckor gick fort, alldeles för fort. Men vad fint det var att få träffa alla igen. Och så stora vissa barn blivit! De som pratade ingen eller lite engelska förut pratar nu bra engelska. Vissa har gått ut Primary school och börjat på High school, det kändes som de blivit så stora på bara ett år och sen så har det kommit 5 nya barn till barnhemmet! Men som tur är så var sig mycket likt, så det kändes trots allt som att komma hem igen.


Alla är så välkomnade, så snälla och kärleksfulla. Vi båda blir så förundrade över hur fina barnen är, inifrån och ut. Så genuint snälla. Och som de tar hand om varandra, på sitt sätt. Utåt sett kan de se ut som barnen är lite tuffa mot varandra. När man kollar film i matsalen och någon somnar är det inte ovanligt att den som sitter bredvid ger den sovande en knuff så den vaknar till exempel. Men det är med kärlek och omtanke. De stora barnen hjälper de små att tvätta sina kläder, de små försöker hjälpa till så gott de kan. Alla drar sitt strå till stacken. 

 
Bild: Susan bär vatten

Vi kom när det var 3 dagar kvar av skolterminen, ett medvetet val. För då visste vi att vi garanterat skulle få träffa alla. Annars har barnen som har kvar släktingar och har möjlighet att åka besökt sina släktingar under några lov förut. Så vi ville inte riskera att någon var borta när vi kom. Men under hela detta lovet var alla kvar på barnhemmet. Något som jag faktiskt tror att en del tyckte var positivt. Ett barn berättade att hos sin släkting var det tråkigt och fanns inget att göra. Det barnen tyckte bättre om att vara hemma på Phyllis. Ett fint kvitto tycker jag. 



Bild: Miles och Isaak 

Vi var med på skolavslutningen i Phyllis skola. Något vi visste kunde vara drygt, men vi hade nog glömt hur drygt. Alla elever klämde in sig i det största klassrummet och sen satt lärarna längst fram. Lärarna pratade om hur terminen gått, hur viktigt det är att studera hårt, hur viktigt disciplin är bland annat. En tillställning på ett par timmar, sittandes på små hårda träbänkar. Några barn råkade somna, vi förstår dem faktiskt. Såklart har lärarna rätt i det dem säger, men efter en stund så är det lite svårt att fokusera och verkligen lyssna på det dem säger, tyvärr. Men vi är evigt tacksamma att de låter oss vara med och är så välkomnande! 



Bild: Skolavslutning 

På jobbet där Gabriella jobbar har några kollegor samlat in pengar till barnhemmet. 1100kr har de samlat ihop och dessa bestämde vi tillsammans att vi skulle laga en god måltid för. En get köptes, ris, grönsaker, läsk och efter mitt (Gabriellas) önskemål bakades det Chapati. Vilken festmåltid det blev! Mums!!! Som man saknat den Kenyanska festmaten!! 

Sedan hade även ICA Kvantum i Klippan skänkt cirka 400-500 bindor! Mensskydd är dyrt i Kenya så det var toppenbra att vi kunde ta med dem ner. 

Gabriella skriver:
Jag kommer ihåg hur ledsen jag var när vi skulle hem 2018 efter att ha varit på Phyllis i 4,5 månader.  Det var riktigt tungt och jag tror faktiskt inte jag var riktigt redo att åka hem då. Tårarna sprutade hela de 2 sista dagarna, konstant. I år kändes det mycket 'lättare'. Barnhemmet finns kvar och även om massor har ändrats, så är det så mycket som är likadant. Barnen finns ju kvar, om inte alla på barnhemmet så är de i alla fall i landet. Personalen är ju också där, bland dem Uncle Maurice med sitt snälla leende och vänliga blick. Jag kan ju åka tillbaka, och visst kommer jag göra det. Många gånger!

Men visst sprutade tårarna sista kvällen även nu. När det var dags för min favorit grej på dagen, godnatt kramar, så var det såklart lite vemodigt. Men jag tror det är viktigt för barnen att se att det är ok att vara ledsen. Många har så mycket känslor i sig, svåra och komplicerade känslor kan jag tänka mig. De liksom håller dem inom sig, vilket är 100% förståenligt. Men när de säger till mig "gråt inte, don't cry" så säger jag "det är skönt att gråta och det är helt okej om man vill gråta när man är ledsen..." 


Bild: Jag och världens snällaste, finaste, bästa Fridah och lilla söta Chibet 

Nu när jag kom tillbaka som besökare reflekterade jag över min tid som volontär. Hade jag kunnat gå tillbaka till när jag var volontär hade jag sagt till mig själv NJUT! Sluta fundera på om du är tillräcklig, sluta fundera på om du hittar på mindre eller är tråkig jämfört med tidigare volontärer, sluta jämföra, sov ut ibland, ta tid för dig själv att ladda batterierna, ät mer av den goda frukten, NJUT av varje sekund och var snäll mot dig själv, du duger och gör så gott du kan! De är lätt att vara efterklok, men de är väl en av fördelarna med att komma tillbaka. Så om du är som mig och tampas med alla dessa funderingar så vill jag bara säga DU ÄR BRA precis som du är! Så länge barnen är glada är det det viktigaste. ❤


Bild:  Christin med Mothoni, Linda och Chibet


Och så de där godnatt-kramarna, de saknar man ju redan! ❤❤❤

Vi avslutar med ett litet tänkvärt citat:

“Things you take for granted someone else is praying for”

Massor av kramar från Christin Persson och Gabriella Nilsson


Alla bilder i detta inlägg tillhör Gabriella Nilsson och Christin Persson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar