Föräldradagar & kulturkrockar

Halva min tid har nu flygit förbi här på Phyllis. Det är först nu jag inser hur fort tiden går. 

Förra veckan var jag på två studiebesök på två skolor. När barnen går i klass 1-8 så går de i barnhemmets egen grundskola Phyllis Academy. Men när de når gymnasienivå börjar de på andra skolor utanför Phyllis. Kampi Ya Moto Secondary School hade föräldrarnas dag under torsdagen. Vi har 4 st elever där så jag och en kvinna ur personalen besökte skolan. Dagens upplägg var en rundgång av skolan följt av ett långt möte där elever, föräldrar, lärare och rektor höll tal. Vid ankomst fick vi även ett papper på elevernas betyg där man tydligt kunde se vilken elev som låg först och vilken som låg sist med hjälp av nummerplacering. Jag tycker personligen att det är ett förskräckligt sätt att motivera eleverna på. Dagen avslutades med gemensam lunch och vi begav oss hemåt. 

Dagen därpå åkte jag och en kille som är mellan highschool och universitet till en skola lite längre bort där vi har en elev i highschool. Dagen startade med frukost med föräldrarna och sedan fick vi träffa eleverna. Tillsammans med min elev gick vi runt till respektive ämneslärare och där sattes betyg för föregående termin. Skolan här i Kenya är väldigt strikt och sträng, inte en enda av de 8 lärare jag träffade sa något uppmuntrande till eleven. Bara frågor om hur denna skulle kunna förbättra sig och hur denna skulle bestraffas om målen inte uppfylldes. Det här var en elev som toppade i några ämnen och naturligtvis hade sämre betyg i andra. Jag kände att det var viktigt att själv ge henne mycket positiv feedback eftersom att lärarna tydligen inte gjorde det. Efter rundgången var det tal som hölls av föräldrar, lärare och rektorer. Det pratades mest på swahili men de pausade och förklarade för mig vad de pratat om. 

En kulturkrock är deras syn på homosexualitet och religion. Under mötet sa en lärare från en av gymnasieskolorna att "världen var galen för att det fanns homosexualitet i den" följt av applåder.  
Det är så ovant att se någon uttrycka sånt hat mot homosexualitet utan att bli ifrågasatt. Det här är fina och givmilda människor men de är väldigt förvirrade. Jag har diskuterat samma tema med ungdomarna på barnhemmet tidigare och även om det är svårt och tar tid att förändra dessa slags attityder så är det bra att de här barnen i alla fall får höra att det finns andra sätt att se på saken genom samtal med volontärerna. Efter talet var det dags för mig att utan förvarning hålla ett motivationstal till eleverna inför alla på mötet. Mycket till motivation gav jag kanske inte men de fick se och höra en vit människa som inte är högutbildad och sitter på en hög häst (som jag fått intrycket att vissa kan tycka). Detta avslutade ännu en intressant dag.

På Phyllis rullar det på och rutiner följs. Biblioteket är öppet 3 dagar i veckan där barnen får rita och spela samt låna böcker. Varje söndag har vi åkt och badat i Kabarak och förra söndagen var det 30 tjejer från klass 7-8 som badade och spelade basket. Denna söndag ska jag och 17 av de små barnen spendera en heldag på Olo Ika attrationspark, spännande. 


Fred och kärlek, hej!



Oliver