Min tid på Phyllis är ovärderlig. I mötet med barnen, med personalen och med omgivningarna har någonting som slumrat i mitt inre väckts till liv igen; det viktigaste vi har är våra relationer till varandra. Spelar ingen roll vilken ålder, vilken situation i livet, vilken livsåskådning vi har. Det viktiga är att möta varandra här och nu. Det är vad jag tar med mig från Phyllis.
Mina första intryck från Phyllis var att det luktade illa,
var smutsigt, fult, och fullt med människor överallt. Jag var inte säker på hur
jag skulle klara av att stanna kvar i detta i 8 veckor. Samtidigt var jag
uppfylld över naturen, det enorma himlavalv som spänner över, eller snarare
runt om landskapet, känslan av att befinna mig på jordens centrum och en känsla
av, tja, kärlek.
 |
| Grönsakshackning med lilla Shiro |
Jag insåg snabbt att för mig var nyckeln till att komma in i
livet på Phyllis att ta del av de dagliga rutinerna. Hacka kål, dela ut
tallrikar, sortera majs och bönor… Snart startade jag och min resekamrat
fritidsverksamhet varje eftermiddag och det blev också en rutin att hålla fast
vid. Vi åkte också och badade varje helg med en grupp barn.
Efter några veckor
började jag lära känna några av barnen bättre och också personalen. Då blev
samtalen det viktiga och rutinerna fick formas efter dem istället. Snart började
Phyllis ändra skepnad och jag upplevde alla blommor, fåglar, vackra ansikten,
avokado som dignar i trädet, doften av citrusblommor, trumman och sången från
söndagsgudstjänsten, talkörer från skolbarnens lektioner, småbarnens framropade
bordsbön och uncle Maruices kärleksfulla ögon när han tittar på dem, den
skrålande musiken på lördag kväll när barnen släpper loss i matsalen,
auntisarnas kvällspaus i ”personalrummet” efter en full arbetsdag, all tvätt
som hänger på tvättlina och häckar och taggtråd och buskar, grannen Joshuas dagliga
välsignelse, soluppgång från skolbussens fönster, tupparnas galande och
röklukten på tidiga morgnar.
Jag är så tacksam att jag fick vara en del av allt detta,
att få dela vardagen med människorna på Phyllis en liten stund på jorden. Jag
bjöds in i gemenskapen och fick komma nära. Mitt liv har blivit rikare. Jag är
gladare och mer levande, för mitt liv har fått ett större sammanhang och en mer
verklig förankring i tillvaron.
Christa Pranter
Hej!
SvaraRaderaLinda heter jag och läser sista året på Karlstad Universitet,tillsammans med min vän, Sophie. Vi studerar turism och har valt ämnet volontärturism till vår avslutande C-uppsats då vi tycker det är ett mycket intressant ämne. Vi letar nu efter volontärer som är aktiva eller har varit aktiva inom området för att kunna få en insikt gällande volontärarbete. Vi undrar därför om vi skulle få intervjua dig genom att ställa några frågor via mail om du har någon möjlighet? Du som person och organisationen kan vara offentlig eller anonym i uppsatsen.
Detta skulle uppskattas oerhört!
Med vänliga hälsningar
Linda Beäff & Sophie Myhr