Dagliga sysslor, dagliga samtal och guldkant på livet här i Kenya - det är rollen vi format utifrån oss själva och våra personligheter som volontärer här på Phyllis. Nu är vi tre volontärer kvar på plats, jag och Caroline som stannar till mitten av februari och Lars som har förlängt sin vistelse med två veckor till för att kunna avsluta vattenprojektet han kämpat med sedan oktober. Jag och Caroline har i skrivande stund precis vinkat av vår bättre tredjedel Clara som tog matatu till Nairobi från Nakuru idag för att sedan flyga hem till Sverige tidigt imorgonbitti. Vi och alls på Phyllis kommer sakna henne något otroligt.
Livet i Kenya är inte alltid en dans på rosor, väldigt mycket här är annorlunda mot Sverige och vi lär oss nya saker nästan varje dag. Som Jacinta sa till mig när vi sågs innan jag åkte skiljer sig vardagen här och hemma som natt och dag. Det är en fantastisk erfarenhet och extremt nyttig upplevelse att få leva här och lära känna landet, barnen och alls människor. Samtalar mycket kring skillnaden Sverige och Kenya emellan både med de äldre och yngre, många vill prata och är nyfikna. Livet och framtiden, stort som smått.
Skolan har börjat nu igen, alla våra borders har lämnat och nya tillkommit. De som slutat åttan och gått ut high school väntar på sina resultat och är lite rastlösa men njuter samtidigt av ledigheten och hjälper till mycket i köket och gräver med Lasse till vattenprojektet. De som går i skolan studerar flitigt på kvällarna, tystnaden i matsalen är rofylld men koncentrerad - vilken skillnad mot när det var lov!
Uncle Maurice är på benen igen men måste vila så fram tills han är helt hundra är Gidraph en hjälte i köket och serverar stolt ugali till alla barnen. Igår fick vi kött och kål till, glada miner!
Varma kramar från Kenya
Klara och Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar