Mombasa

Mombasa Äntligen så var dagen kommen, den 23 december då alla barnen skulle få åka till Mombasa. Efter lite strul med en av bussarna så kom vi iväg några timmar efter planerad avresa. Resan var lång och svettig. Det tog oss ca 18 timmar att resa. Det som slog mig mest under dessa 18 timmar var att inget utav barnen klagade. Inte på värmen, tristessen, sömnbrist eller någonting annat. Det är helt fantastiskt.


Shiro sov långa stunder i mitt knä



        

Väl framme så installerade vi oss i våra dorms, myggnäten sattes på plats och magarna fick i sig ett nattmål. 
Morgonen kom snabbt efter några få timmars sömn och barnen var ivriga att komma iväg och äntligen få se havet. Först ut var det en tjejgrupp. På grund av ebb så var det väldigt långgrunt, men barnen lekte på i vattnet.
På eftermiddagen så var det killarnas tur. Uncle Maurice var väldigt ivrig att få se vattnet och strax därefter så låg han i vattnet och plaskade i en badring. Det var otroligt roligt att se barnen och personalen plaska, leka och simma i vattnet. De, liksom jag, njöt verkligen.

                                                                                                                                                                                        

Simträning i det långgrunda vattnet

                                                                                                                                                     

Fridah, Shiro och Mary ser ut att njuta av badet

På kvällen blev det lite dans och uppträdande. Barnen (med hjälp utav läraren Douglas) framföre en pjäs om Jesu födelse. Det skrattades gott. En fin avslutning på ”vår julafton”, barnens julafton är imorgon.

Beatrice och Joseph showar lite

Beth som ängel och Joel som Josef

Barnens julafton bestod utav bad. Det var jättemånga barn i vattnet och det blev väldigt mycket bus och simträning med barnen. Och en aning brända axlar om jag ska vara ärlig. Auntiesarna var en aning skeptiska och gjorde tappra försök att få stanna på land. Men detta kunde inte accepteras och när vi väl fått i dem i vattnet så fick vi kämpa lika hårt med att få upp dem igen. De älskade att bada.  Återigen en otroligt givande dag tillsammans med de badande barnen.

Fullt ös i vattnet

    



Shiro visar precis hur nöjd hon är med att
sitta i Susans knä vid vattenkanten

    

Utöver bad så har vi även varit till Haller Park, en naturpark i Mombasa. Där fick vi se en hel del djur, reptiler, fiskar, fåglar och växter. Man vandrade igenom parken och det hela avslutades med alla fick mata giraffer. Vissa utav barnen var lite osäkra på om de skulle våga men när de såg de andra barnen rusa fram till girafferna och mata dem så släppte det för resten utav barnen också. En bra avslutning på denna rundvandring.

Det är inte så farligt att mata giraffer



Auntie Sarah ställer upp på en bild med en av girafferna



Denna utflykt blev också mitt farväl utav barnen för dagen efter så bar det av till Sverige för vår del. Det är alltid så otroligt jobbigt och sorgligt att ta farväl utav alla dessa underbara barn. Vi kommer verkligen att sakna dem.
Vi har haft tre underbara veckor tillsammans med barnen och vi kommer att titta tillbaka på denna vistelse i Kenya och le. Och vem vet, vi kanske ses igen.
 
Jag hoppas att ni som stödjer barnen på Phyllis Memorial fortsätter att göra det. Ni kan stolt klappa er på bröstet och veta att er hjälp är ovärderlig för dessa barn. Ni gör skillnad och ni är fantastiska.

Kram på er alla
/Uncle Tobias