2 vändor till Lake Nakuru och besök hos mormor mm.

God dag mina vänner.

Hör kommer det senaste som hänt på Phyllis med omnejd.

De två sista vändorna till Lake Nakuru är nu avklarade. Den 3dje januari bar det iväg med de minsta barnen samt auntiesarna Ruth och Sarah. Rachael och Maggie var krassliga så de stannade hemma. En tapper och entusiastisk skara begav sig iväg kl 0630. Det blev en lång dag för barnen och de fick se en himla massa djur. Dock så gömde sig lejonen allt för väl så vi hittade inte på dem. Men barnen hängde inte läpp för det.

Vi mötte tidigt ett gäng noshörningar.

Avkoppling efter fikapausen. 

Den 4de januari var det de äldstas tur. Med oss denna gång hade vi Uncle Maurice och Uncle Gidraph.  De äldsta tycker att det är himla skönt att komma bort en dag. Det blev lite längre pauser vid vattenfallet samt vid babianklippan denna gång.

Gruppbild vid baboon cliff,
Uncle Maurice stolt i mitten med sin nya matchtröja.

Den 5e januari åkte jag med Catherine, Catherine och Sarah till deras mormor. Mormor heter också Catherine så för att undvika missförstånd så kallar jag henne mormor. Det var en spännande resa dit. Efter en stund i matatu tillsammans med 25 andra (det finns endast 15 platser i en matatu) så var vi framme. Det tog ca 40 minuter att promenera därifrån till mormor. Denna promenad var i uppförsbacke. Hon bor högt uppe på ett berg. Otroligt fin utsikt.

Det var jätteintressant att se hur hon bodde och det var jättekul att se glädjen i barnens ögon när vi var framme. Det har gått många år sedan de var där sist. Släkt, vänner och präster hade samlats hemma hos mormor för att de ville träffa kusinerna samt för att de ville hälsa mig välkommen till byn och för att få sig en pratstund med mig. Det var en spännande dag och jag tror att alla var nöjda med dagen. Det var dock med visst vemod som vi var tvungna att åka hem igen. Men vem vet, kanske kommer vi tillbaka.

Mormor Chatherine tillagar chapati, mums!

Catherine och Sarah med släktningar.

Jag tillsammans med släktingar. 

I söndags spelade vi fotboll. Ja mycket mer än så behöver nog inte sägas. Jag deltog men det var extremt varmt så jag agerade släpande mittback under långa stunder. Beroende på vem man frågade om resultatet så verkade det som att alla var vinnare. Så det kändes som att man kunde nöja sig med det.

Obama, Bobo och Ruth var nöjda åskådare. 

I måndags så började skolan igen och under tisdagen och onsdagen så åkte high school barnen tillbaka till sina skolor och kommer hem igen i början av mars. Borderbarnen har börjat strömma in, så nu lagom när man lärt sig alla Phyllisbarnens namn, så är det många nya ansikten och namn att lära sig.

På lördag så kommer familjen hit på besök. Det ska bli härligt att träffa sambon Emeli igen efter dryga 10 veckor ifrån varandra. De ska spendera några dagar här tillsammans med oss på Phyllis innan vi gemensamt ska iväg på en liten tripp.

Nog för denna gång. Ha det bra hemma i förhoppningsvis kalla Sverige. Jag lovar er, här är det stekhett.

/ Uncle Tobias