torsdag 19 juli 2012

Uncle Gidraph



För ett tag sedan fick Uncle Maurice besked om att en av hans släktingar har avlidit. Han åkte då hem för att vara med familjen under den svåra tiden. Vi som är kvar har fått äran att ta hand om hans älskade Rambo-kniv (den enda tillräckligt vassa för att hacka grönsaker med) och har slagit oss ihop för att få köket att fungera under tiden. Som tur är har vi blivit enormt hjälpta av timingen. Det är nämligen mid-term nu vilket innebär att det är skollov och alltså endast 70-talet barn på barnhemsområdet till skillnad från 230 i vanliga fall. Alltså många munnar mindre att mata. Även om detta har underlättat mycket så måste vi säga att Gidraph starkt har imponerat med sin teamkänsla och sitt engagemang sedan Uncle Maurice har åkt hem. För de som inte känner till honom så är Gidraph socialarbetaren på barnhemmet. Gidraph har inte varit anställd här speciellt länge och lär sig fortfarande hur allting går till, men han är världens godaste människa och han vill göra allting riktigt bra. Gidraph är i 30-års åldern, men på något sätt verkar han ändå väldigt oerfaren och ung. Arbetslösheten är hög här, och trots sin utbildning har Gidrap inte haft någon anställning sedan han tog examen vilket kan förklara varför han verkar lite vilsen ibland bland alla barn. Gidraph har länge haft hälsoproblem och hans ena ben är kortare och snedare än det andra vilket gör att han haltar rätt kraftigt och arbetar lite långsammare än många andra hade gjort. Men han låter inte detta hindra honom. Allt som ska göras gör han, på sitt sätt och i sin takt, och han anstränger sig för att göra det så bra det bara går. Gidraph tycker om och värdesätter sitt jobb på barnhemmet och det märks att han tycker mycket om barnen. Han vet nog inte alltid vad han gör här omkring, men han bryr sig, inte för att det ingår i hans jobb utan för att det är sådan han är. Hans försök att lära sig och få grepp om allting är helhjärtade och hans intentioner genuint goda. Sedan Uncle Maurice har åkt hem är det Gidraph som har tagit över det tidiga uppvaknandet, de långa timmarna i det rökfyllda köket och den konstanta smärtan i ögonen då röken sticker hårt och tårarna rinner för fullt medan maten långsamt lagas. Vi vet inte om uncle Maurice har vant sig så pass vid röken att han inte längre påverkas av den, men alla vi andra lider av den och tar varje möjlighet vi får att sticka huvudet ut genom dörren, om än för en enda kort sekund, och vila ögonen i den friska luften. Men Gidraph klagar inte, han sticker inte ens ut huvudet när kinderna är dyblöta. Snarare gör han det som ska göras med stolthet över att få tagit över den viktiga uppgiften att förse dessa barn med mat fyra gånger om dagen. Mellan måltiderna sitter han vid ugnen, trött och sliten, men fortfarande klagar han inte. På vägen förbi säger någon av oss ”You’ve done a great job today uncle!” och han tittar upp utan ork kvar till att lyfta huvudet och ler en kombination av generat och nöjt leende och säger ”Thank you.” Vi tycker om Gidraph. Han har ett hjärta av guld. 


Vi avslutar med en kort sammanfattning av tiden som gått:
Förra måndagen tillbringades i KYM med den första gruppen high school elever innan de åkte tillbaka till skolan på tisdagen. Vi tog en promenad, åt chapati och barnen fick var sin fickpeng att spendera. Tisdag och Onsdag tillbringades på sjukhuset med Willy som skadat foten. Torsdag började mid-term, skolbarnen åkte hem, en annan grupp high school elever kom hem till barnhemmet och endast 70-talet barn var totalt kvar här. På Torsdagen målades det naglar. Både pojkar och flickor målade sina naglar och gjorde massor med olika mönster och mixade färgkombinationer på både händer och fötter samt en del på bord, stolar och sandaler! På fredagen blev det disco med DJ Lawrence och barnen försökte förgäves lära Marijana att dansa Kenyan style. På lördagen var det Talent Show och det bjöds på en del sång och dans, men överraskande nog var många av barnen blyga den här gången och få vågade sig upp på scenen. Pga. detta avslutades även lördagskvällen med disco! På söndagen blev det utflykt till Kampi Ya Moto och fickpeng till den andra gruppen high school elever. Medan de gick iväg med Jonatan och Gidraph samlade Marijana ihop sex av de mindre barnen för bakparty i gästhuset. Jordnötskaka med chokladöverdrag blev det denna gång! Den här veckan har boardereleverna kommit tillbaka och alla barnen återgått till skolan. Mycket lägligt kom även Uncle Maurice tillbaka och Gidrap har äntligen fått sig en välförtjänt vila! Mycket tid har tillbringats på sjukhuset med flera av barnen som haft lite olika besvär, men som alla nu mår bra och pluggar flitigt i matsalen! Även helgen har varit lugn. Det har tittats på ”Coach Carter” och bjudits på sötsaker. Nu i veckan kommer det återigen börja hända lite grejer eftersom Jacinta kommer hit om bara några dagar! Vi tänkte fira detta med pannkakskalas!











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar