Det är nu 64 dagar sen vi kom till Phyllis och möttes av barnens nyfikna och förväntansfulla blickar och det känns som igår. Det känns sorgligt att vår tid på barnhemmet är över då vi fått många minnen och vänner för livet. Vår resa går vidare men det är svårt att inte längta tillbaka till Maurices torra ugali när klockan slagit sju varje kväll. Vi kommer sakna de roliga kvällarna på dormen med kurragömmalekar, personalens galna skrattattacker, småbarnen som leker med bildäcken på den dammiga grusvägen, flickorna som pillar oss i håret…
Sista dagen blev som väntat ganska sentimental, men ändå väldigt lyckad. Vi hade förberett en avskedsgåva i ett par veckors tid, tidigare nämnda goodie-bag till vart och ett av barnen. Tack vare den billiga kenyanska shillingen, Gilani’s storpackavdelning och familjens bidrag lyckades vi för en liten penning komma över mycket smått och gått till barnen. Med hjälp av personalens disciplin kom de, eskorterade av 16-åriga John Kimani, klassvis till gästhuset för att få sina personliga påsar, då vi försökt anpassa innehållet efter kön och ålder. Många glada miner blev det under utdelningen och barnen var ivriga att sätta igång och använda sina nya saker.
Tyvärr blev det dock en del ledsna ansikten vid avresa och trots löften om att hålla inne tårarna lyckades Ulla och Anna Maria redan efter två minuter tvinga fram dem hos i alla fall en av oss (gissa vem!), när vi skulle ta farväl. De fina brev som barnen skrivit till oss gjorde det inte lättare, där bland annat tvillingen Peter bad oss att också skaffa tvillingar som om det vore postorder!
Vi vill passa på att skänka ett stort tack till all familj och vänner som har skänkt fotbollsskor, datorer, leksaker och annat som kommit barnen till nytta här nere. Också ett varmt tack till våra fantastiska medvolontärer Ulla och Anna Maria samt alla fina barn och personal som har gjort vår vistelse till ett äventyr vi aldrig kommer glömma.
Micke & Julie
Glada miner efter goodie bag utdelningen
Puss och hejdå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar