söndag 4 september 2011

Road tripping på kenyanska vischan

Här på barnhemmet händer det grejer nu när Sammy, Ruth, James och Maggie är tillbaka från sina semestrar och vi är full personalstyrka. Nu börjar snart skolan för barnen vilket innebär lite striktare rutiner för såväl oss som dem. Dessutom anländer i veckan ytterligare två volontärer, Ulla och Anna Maria, och det ska bli roligt att välkomna dem nu när vi kan betrakta oss veteraner här på Phyllis.

Något som vi planerat ett tag och som vi gjorde verklighet tack vare Sammy som chaufför var att besöka Erastus och hans universitet Egerton som ligger en timme härifrån. Erastus har arbetat på Phyllis under sommaren som lärare åt hich school-barnen då han bjöd in oss och eleven David i sista årskursen. Detta blev en riktig höjdpunkt då även Maurice klämde in sig i bilen för att träffa en av sina söner som också pluggar där. Universitetet var en jättestor och ståtlig institution med fjorton tusen studenter och alltifrån simbassäng till en egen yoghurtfabrik! Efter att ha sett de fängelsecell-liknande studentrummen och träffat Maurice trevliga son blev vi avbrutna av ösregnet som alltid är lika opålitligt den här säsongen. Då tog Sammy oss alla hem till sig och bjöd på potatis, chapati och grillade majskolvar – mycket uppskattat efter en 200 meters promenad från bilen genom regn och lera i bara sandaler. Vi var de första ”wazungo” (vita människor) att se hans gård och träffa fru, mormor och barn, jättetrevligt! Vi utelämnar uppgifter om den kenyanska vägstandarden samt antalet passagerare i bilen på hemvägen.

Provsmakning av Egertons youghurt

Chapati och potatis hos Sammy

Första wazungu på besök hos Sammys familj

Som sagt börjar snart skolan för barnen och det innebär att säga hej då till high school-eleverna som bor på sina respektive skolor. Det är förstås tråkigt då de har varit väldigt hjälpsamma och pratglada mot oss, men också en anledning att fira. På deras förslag anordnade vi därför vårt första disco här på Phyllis. Trots dess lite improviserade former (det spikades åtta timmar innan start) så blev det superlyckat! Killarna Paul, Samuel Thuku och resten av gänget slogs om DJ-båset medan de andra skakade loss, dansade limbo och skrattade. Efter en timme, när lördagsmiddagen var bortglömd, bjöd vi på kakor och saft innan leken satte igång igen. Som dekor hade vi köpt ballonger och girlanger och vi får inte glömma att tacka tidigare volontärer för discokulan (hemmagjord) som sken med ficklampa på golvet som ljuskälla. Barnen tilläts att fortsätta festen till sent på natten och flera tackade snällt och verkade nöjda.

Beatrice dansar limbo 

Pojkarna på disco

Partytime

Sist vill vi berätta om ett initiativ som vi tog för en vecka sen, att tillverka ett kubbspel av veden de använder på barnhemmet. Barnen var lite skeptiska först, men när vi började hugga och såga och förklara att det är jättepopulärt i Sverige så hakade de på, vilket är tur då våra ömma händer får blåsor långt innan de outtröttliga barnen ger upp. Redan på en dag lyckades vi få ihop åtta pjäser, sex kastpinnar och en kung (som snopet nog blev huggen itu då något av barnen fick för sig att göra ved av den ändå). Det fattas fortfarande lite finlir och kanske målning men det hindrade inte premiären uppe på fältet med några av barnen. De hade kul men de som verkade uppskatta spelet mest var personalen som skrattade så mycket att de inte orkade spela ett andra spel. Bästa spelare går till aunt Rachel som prickade tre av fyra kast!

Kubbinvigning

Vinnaren aunt Rachel

Det var allt för den här gången,
M&J

1 kommentar:

  1. Julie och Micke ni får ta och börja uppdatera lite nu! 10 dagar sedan ert sista inlägg!

    SvaraRadera