Kampi ya Motos Barns Blogg: Tobias: Andra halvlek

Som Ingrid och Kickis avskedsmiddag så gjorde vi spagetti och köttfärssås. Det är svårt att få 12kg spagetti att hålla sig al dente till serveringen. Det blev lite klibbigt i det nedre skiktet. Köttfärssåsen var däremot utmärkt. Till detta så hade vi köpt läsk och efteråt så serverade vi popcorn så att det blev ett riktigt disco. En mycket uppskattad kväll av barnen.

Efter att Ingrid och Kicki åkte så fick jag kliva in som förste grönsakshackare. De har gjort ett fint jobb under deras tid på Phyllis. Jag fick bra hjälp av barnen med hackningen och jag har ganska bra teknik från mina tidigare vistelser på Phyllis så barnen fick sin kål till middag trots att damerna lämnat.

Det har även gjorts mycket roliga saker. Vi var och badade tillsammans med barnen som går i klass 6 och 7. Det blev en liten grupp så vi kunde tränga ihop oss i bilen och åka allesammans. Det var väldigt roligt att se barnen plaska omkring i vattnet. Barnen på Phyllis kan verka äldre än vad det är för de är så ansvarstagande men när man är iväg på roligheter så kan man verkligen se att dessa barn är lika mycket barn som alla andra.

Jag fick även mysa lite extra med mitt fadderbarn när hon ville att vi skulle dela solstol och låta solen värma oss från det kalla vattnet.

Mina dagar på Phyllis startar oftast vid 7 då jag säger god morgon till alla trötta barn och ungdomar och försöker få dem att vakna till. Sedan serverar jag te till dem och ser till att hunger lägger sig lite. En morgon så hittade jag Miles gråtande. Detta för att några barn hade lurat i honom att han inte fick sitt te om han inte letade på sina flipflops, och han hade ingen aning om var de var. Han fick då låna mina flipflops och genast så kom det ett leende på läpparna och det är nog första gången som jag ser en pojke under 3 år kunna springa med ett par 41:or på fötterna.

Mycket av tiden går åt till att bara umgås med barnen. Jag spelade upp lite av min favoritmusik för barnen och det är med glädje som jag kan säga att Lucy fastnade starkt för Promoes låtar. Jag fick översätta alla svenska låtar för henne och efter några dagar så kunde hon mer eller mindre sjunga med i en del av låtarna.

En utav mina favoritstunder är när barnen gungar och sjunger. Rätt som det är så sjunger de ”En kulen natt” som jag lärde dem under 2012 tätt följt av ”Små grodorna”. Detta sjungs på ganska bra svenska måste jag erkänna. De svenska sångerna blandades med deras sånger om gud och waka waka (this time for africa) som var den officiella VM låten i fotboll 2010.

Barnen har flätat både hår och skägg på mig och jag fick ständiga påhopp för att jag allt för sällan satte upp håret i tofs. Detta skedde oftast med ett stort skratt. Barnen var ändå ganska fascinerade av skägget och den totala tiden som de klappat och dragit i skägget måste ha varit flera timmar.

Som avslutningsmiddag så serverades det köttbullar, makaroner och grönsaksstuvning. Jag har frågat runt bland barnen om vad deras favoritmat är och det är väldigt många som säger makaroner. Jag måste dock erkänna att makaronikokningen inte blev någon succé då det blev ganska klibbigt men när man blandade det med stuvning så blev det ändå helt okej. Köttbullarna blev däremot väldigt goda med lagom mycket krydda.

Paul ska ha en eloge för sin insats med att riva lök. Han rev nog sju lökar och tårarna sprutade samtidigt som han skrattade och vägra sluta riva. Auntie Sarah ska också ha en stor eloge för sin insats med att hjälpa till med tillagningen av köttbullarna. En vedeldad ugn med ojämn temperatur och ändå så lyckades hon få köttbullarna fasta och fina i formen men saftiga och fina på insidan.

Sista dagen på Phyllis så blev det väldigt känslosamt. Eunice ville inte släppa min hand och hon följde efter mig vart jag än gick. Susan gjorde detsamma och hon ledde mig runt hela Phyllis en sista gång. Lille Miles kastade sig i min famn och skrattade och sa tuanane kesho (vi ses imorgon). Hur förklarar man för en pojke som är knappt tre år att vi inte ses imorgon?

Precis innan jag skulle hoppa in i bilen så stod Susan och grät och sa att hon inte ville att jag skulle åka. Jag höll mina egna tårar tillbaka och förklarade för henne att vi kommer att ses igen. Hon fick en extra stor kram och förhoppningsvis så kändes det bättre. Som ni förstår så är det inte det lättaste att lämna barnen på Phyllis, det är mycket känslor som sköljer över en.

Jag har haft några fantastiska veckor tillsammans med barnen och personalen och jag kommer att minnas det för resten av mitt liv. Phyllis har verkligen världens bästa personal som gör allt för barnen. Jag kommer att sakna alla underbara skratt med personalen. Underbara Sarah hade även gjort ugali och sukumawiki så att jag inte skulle gå hungrig på flygplatsen i Nairobi. Det måste ha varit bland det godaste jag ätit.

Slutligen så vill jag som vanligt tacka er alla som stödjer Kampi Ya Motos Barn och Phyllis Memorial Childrens Home. Ert engagemang och ert stöd är ovärderligt för barnen på Phyllis. Det är med er hjälp som barnen har möjlighet att utbilda sig, äta sig mätta och sova tryggt om natten. Ert stöd kommer jag alltid att vara väldigt tacksam för.

God Jul och Gott nytt År

Kram Uncle Tobias