Hej på er allihopa!
Om
bara några dagar är det min tur att åka ner till Phyllis och
vara volontär, det ska bli så spännande, lärorikt och roligt!
Vem är jag då?
Jag
heter Daniella, men ni kan kalla mig för Danni och är 24 år gammal. Jag
är född och uppvuxen i Stockholm, men bor sedan 2,5 år nere i Malmö.
Jag pluggar just nu till sjuksköterska på Malmö Högskola, men kommer
under våren att ta ett studieuppehåll för att besöka Phyllis och studera
lite på distans.
Jag
har sedan barnsben varit aktiv inom scouterna eftersom natur och
friluftsliv är någonting som ligger mig varmt om hjärtat. När jag var
mindre var jag självklart själv scout, för att sedan bli scoutledare för
barn och ungdomar och jag har även haft hand om en avdelning för barn
med olika fysiska funktionsnedsättningar. Tidigare har jag arbetat på en
”ur-och-skur förskola” uppe i Stockholm och har även arbetat på kollo
under sommaren, där inriktningen för verksamheten var utepedagogik,
friluftsliv och natur. Då jag arbetat med barn och ungdomar tidigare här
i Sverige ser jag verkligen fram emot att se hur det är att vara på
Phyllis tillsammans med barnen och ungdomarna där!
När
jag inte pluggar och är i skolan så har jag världens bästa jobb som
vårdbiträde inom hemtjänsten. Där besöker jag äldre och sjuka människor
som behöver hjälp att klara av sin vardag. Arbetet där är för mig
otroligt givande och något av det bästa jag vet, de fina relationerna
och banden man bygger upp med pensionärerna är ovärderliga! Annars på
min fritid så tränar jag ganska mycket Crossfit, tycker om att vara ute
och röra på mig och mår som bäst när jag får skratta tillsammans med
vänner och bekanta! Jag lever med tanken att saker och ting blir vad man
gör det till och att goda skratt inte bara förlänger livet, utan
snarare är nödvändigt för livet!
Tankar och förväntningar
Jag
har länge velat volontärarbeta utomlands, både för att kunna bidra och
hjälpa andra men även för att själv utvecklas och få perspektiv i
vardagen. Jag har letat runt bland olika organisationer för att hitta
någonting som känns rätt och när jag fick tips från en av Kampi ya Motos
faddrar om Phyllis och började läsa mer om barnhemmet och
organisationen så kändes det helt rätt att ta kontakt!
Det
känns otroligt spännande och faktiskt ganska nervöst att åka ner till
Phyllis! Självklart har jag funderat en hel del på hur dagarna ser ut,
hur barnen och personalen är och hur själva landet är… Men oavsett hur
mycket jag funderar och tänker så kommer säkert mycket av tankarna och
föreställningarna att ändras och klarna upp när jag väl kommer dit!
Sammanfattningsvis
ser jag verkligen fram emot min vistelse och hoppas på mycket fina
stunder, viktiga samtal, roliga lekar, fantastiska minnen, mycket skratt
och gemenskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar