Mina sista dagar på Phyllis var händelserika minst
sagt. Ta barn till sjukhuset för undersökning efter skrapsår eller
konstiga utslag. Försöka få ihop resterande barn som inte badat till
poolen. Ta avsked av vänner jag lärt känna under min resa, och samtidigt
bara försöka få ren kvalitetstid med så många av barnen som möjligt. Tack och lov hade nu Elin kommit för att kunna hjälpa mig. Att ha Elin
som "kollega" var fantastiskt och gav en otrolig avlastning i vardagen,
så skönt att ha ett par extra ögon och armar.
Lördagen innan jag åkte
hem var det disco planerat. Jag köpte, med hjälp av uncle Maurice, en get
som han förberedde inför kvällens festligheter. Tillsammans med Elin
kunde jag släpa hem flera kilo godis som resulterade i ett hundratal små
godispåsar till barnen.
Under mitt tidigare disco hittade vi ingen discokula och
löste då detta med en vanlig ficklampa, det fungerade men var inte
optimalt. Inför det här discot hade jag letat som en galning efter en
kula varenda gång jag var i Nakuru, utan lycka. Jag tog till en
nödlösning och hade sönder en spegel som jag köpt och rullade ihop en
gammal tröja till en boll. Med hjälp av superlim klistrade jag fast
spegelbitar på bollen och efter ett tag så såg det faktiskt ut som en
väldigt ful discokula. Den fyllde, trots sin fulhet, sin funktion och
barnen dansade sig svettiga till ljustmönstret på väggar och golv.
En
fantastisk kväll där jag blev avtackad av personal och barn där de höll
mindre tal och tackade för min vistelse.
Min tid på Phyllis har varit
fantastisk och något jag kommer att hålla till hjärtat resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar