Elins första intryck!

För ett tag sedan kom jag till Phyllis och nu har redan mer än halva tiden av min vistelse gått. Efter en 26h resa till barnhemmet så välkomnades jag av Oliver, uncel Morris, uncel Gidraf och en massa barn!

De första dagarna var omtumlande, massa nya intryck och många nyfikna barn. Med hjälp av Oliver så hittade jag rytmen på Phyllis. Det är väldigt intressant att man anpassar sig väldigt snabbt till de enkla förhållanden som råder här. Visst saknar jag dusch och varierande kost, men kroppen anpassar sig så småningom. Första veckan var tuffast, kroppen var tvungen att ställa om sig, anpassa sig till den tunna luften och alla insekter. Värst är det när det har regnat mycket, då kommer alla slags insekter fram och stora paddor hoppar runt överallt. Jag är väldigt glad att Oliver var här den första tiden och hjälpte mig fram.

Barnen är fantastiska, de studerar nästan alla dagar i veckan, hjälper till där det behövs. Det kan vara att hacka kål, tvätta, diska och sopa mm. När vi skalar potatis så vill alla använda potatisskalaren istället för kniv nu. I början såg alla skeptiskt på mig när jag använde potatisskalaren, men efter ett tag ville alla använda den och den efterfrågas nuförtiden alltid när det är dags att skala potatis.

Tack vare Oliver så kom jag nog in i gemenskapen snabbare och på så sätt har jag också lärt känna en del barn bra. Förra veckan hade skolbarnen lov och då lärde jag känna barnhemsbarnen bättre eftersom internatbarnen åkte hem. Vi vek papperslådor och pappersflygplan på löpande band, gick på promenader och lekte en massa.

Jag känner att det är nog enklare när man är två volontärer, det känns som att det inte finns tillräckligt med tid för att umgås med alla barn nu när jag är själv. När tio barn skriker "auntie, look!" så är det tyvärr omöjligt att ge alla den uppmärksamhet de söker.

Några saker som har varit svåra att vänja sig vid är hur öppet man pratar om människors öden här i Kenya. Ex. kan personalen ibland berätta om barnens härkomst och historia som ofta är tragisk vilket ibland kan kännas utelämnande. En annan sak är att personalen inte alltid kommer ihåg att berätta för mig att vi ska få besökare vilket gör det svårt att planera aktiviteter.  Barnens lediga dag är nämligen söndagar och de senaste söndagarna har vi haft besök från andra skolor (högstadie- och gymnasieskolor) som kommer och gör reklam för deras skola så att elever från Phillys ska söka dit när de ska välja High School. Detta har gjort att hela dagarna försvunnit snabbt och att vi har fått skjuta upp aktiviteter.

Barnen gör mina dagar här på Phillys och jag kommer sakna dem när jag åker härifrån!

//Elin