Okej, det här blir ett snabbt och kort inlägg och jag vet inte om jag kommer hinna hämta andan, alla förberedelser inför fredag (Pata Pata time) tar, eeeehhhh... tid!
Som sagt kalas på fredag, det blir restaurang och disco, och om jag inte missförstår dem helt så älskar de disco. Så då får jag väl chansen att visa upp några av mina mer avancerade dancemoves. För mitt recept till framgång är att bjuda på mig själv, vilket jag tycker att jag gjort. Jag är ju här för att sprida skratt. Grymt bra jag mår när jag kan spridda några skratt. Lättaste metoden är tveklöst att prata pojk- flickväns snack och gärna så att alla hör. Det är bara att slå sig ner med någon och föreslå att dom borde vara ihop med den där borta eller den där borta. Då spricker en hel matsal upp i breda vita (inte alltid) leenden och fnitter, sweeeet. Men det har också gett mig stämpeln som Unclen med Bad manors, men man ska inte sky några medel. Sen älskar alla kenyaner att se en Muzungo dansa eller så mycket som att guppa lite på huvudet till de lokala beatsen. "Oooh, you like the music" och ett big smile. Därför dansar jag i tid och otid, allt för det värdefulla leendet. Sen brukar vi med hjälp av allehanda redskap (mest skedar) skapa vår egna lokala musik, matkömusik kan vi kalla den. En helt ny genre.
Det härliga med skratten och leenden är de bryter ner världarna emellan oss. För världarna är stora. Det gör att alla vågar berätta om sig själva och om jag bjuder på mig själv så bjuder de på sig själv. Och visst tycker barnen att man är crazy och mad, och det hjälper inte med ett mer och mer vildvuxet skägg plus ett hår "like a girl", men äsch jag e gärna crazy med den belöningen.
Belöningen = det är därför jag e här.
Kram
Ps. E det något som e crazy så e det före detta gravida hundar, akta er för dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar