Det krävs mod för att släppa in oss

I veckan som gått har vi påbörjat intervjuerna som kommer att skickas till alla barnens faddrar. Eftersom Tobias är faddersamordnare är det han som ansvarar för frågorna men självklart hjälper även jag och Jenny gärna till!

Det är ett väldigt roligt sätt att lära känna de barn man inte pratat med så mycket med. Det är trots allt drygt 80 fantastiska barn man möter varje dag och oavsett vem man är eller hur länge man är här så kommer man inte alla lika nära.

Det finns de barn som sätter sig i knät på en så fort man kommit hit, vissa vill visa runt och berätta och fråga allt på en gång. Sen finns det de som tar flera veckor att få någon kontakt med alls. Men som plötsligt en dag börjar busa eller tar mod till sig att fråga något.

 

Självklart finns det även dem som är allt för blyga eller inte alls är intresserade av att lära känna ytterligare nya volontärer som stannar ett tag för att sedan lämna dem igen. De barn som bott här länge har sett många volontärer och besökare komma och gå och visst kan jag förstå om det inte alltid är lika roligt och spännande. Kanske är det också därför en del av barnen varit lite tveksamma till intervjuerna från början. Men när vi väl satt oss är det alltid jätteroligt att prata om skolan, fritiden, framtiden, minnen och drömmar om jobb och resor.

Det har varit en del filmtittande i matsalen sedan vi kom hit också. Ofta är det de äldre som är snabbast på att välja film men häromdagen blev det en timme Tom&Jerry. Flera av de äldre valde då att gå iväg och göra annat men en efter en kom de tillbaka och till slut satt ett stort gäng i olika åldrar och skrattade så de kiknade. Så himla härligt att se alla engagerade blickar och höra alla underbara skratt! En av alla fina kvällar här på Phyllis Memorial!

 

/ Clara