Om att återvända

Att få återvända till Phyllis är bland det bästa vi har upplevt. De kramarna och den glädjen är obeskrivlig.

Första morgonen, att få vakna i gästhuset till de välbekanta ljuden. Vandra upp till köket och kramas godmorgon med alla. Dricka lite chai. Första dagen var en söndag så vi var med på deras samling i matsalen de har varje söndag förmiddag. Sjunga sånger och läsa stycken ur Bibeln och be tillsammans. Efter det organiserade vi chapatibakning för att lyxa till middagen lite. 

Barnen har lov i april, det är regnmånad och planteringstid. De två första dagarna ägnade vi oss åt att landa här, mysa med barnen och göra klart jobbet med intervjuer som Tobias började med i November. 

I onsdags följde vi med till en av de närmaste skolorna för att vara med på avslutningen tillsammans med Leah, Leah och Martha i form 1 och John Maina i form 2. Vi pratade länge med rektorn och hon hade mycket fint att säga om barnen. 

Fredag förmiddag tog vi skolbussen till barnhemmets shamba, en åkerplätt de har på andra sidan Nakuru. Där var det dags att göra iordning jorden för att så majs och bönor. De äldre killarna som var med oss vände jorden och grävde hål som vi och auntisarna sedan fyllde med majs, bönor och gödsel. När hålen åter var igenfyllda var det dags att åka hemåt. Nu väntar vi bara på att det efterlängtade regnet ska behaga falla.  

 

Dagarna springer förbi men så många fina minnen hinner skapas under tiden. Ordväxlingar, kramar och leenden utdelas i tusental, var och en får sin beskärda del. I skrivande stund sitter 14 fnissiga minstingar ihopträngda i sofforna nere i gästhuset och kollar på film. Popcornen och saften är slut sedan länge. En vardaglig sak för många - en stor sak för dem. Vi lär oss att det inte är i de stora händelserna som lyckan är garanterad utan att det är i de små stunderna som vi får möjligheten att finna den, och låta den fastna i minnet.

Klara Elzvik och Clara Bergström