Day of the African Child

Mina återstående dagar går nu att räkna på mina fingrar och tår. Tiden flyger verkligen här. 
För en vecka sen gjorde jag en dagsutflykt till den inaktiva vulkanen mt. Longonot och kratersjön Lake Naivasha. Det var härligt att komma iväg bara för en dag och se det vackra landet som varit mitt hem de senaste två månaderna.

På barnhemmet flyter vardagen på med studier blandat med lek. Idag 16/6 är det The International day of the African Child, vilket vi firade i fredags. Dagen firas till heder av de tusentals sydafrikanska skolbarn som genom en demonstration i Soweto år 1976 protesterade mot ett apardheidinspirerat skolväsende. Demonstrationen bemöttes av våld och resulterade i att hundratals försvarslösa barn sköts till döds av säkerhetsstyrkorna. Under dagen hedrar man deras minne och lyfter också fram frågor som rör dagens afrikanska barns livssituation såsom exempelvis funktionshindrade barns rättigheter, alla barns rätt till god utbildning m.m. 

Jag, två lärare och 20 stycken elever gick ner till byn där det hölls ett evenemang för skolorna i distriktet. Alla skolor hade förberett dikter, sånger, dans eller dylikt för att hedra barnens minne. Det var till om med en grupp elever som hade karateuppvisning vilket var höjdpunkten för våra elever då de är väldigt intresserade av den östasiatiska kulturen. Fantastisk dag med många tal som hyllade alla barns rätt till en trygg uppväxt. Dagen avslutades med fika och dans till en inhyrd DJ.

Igår söndag så åkte vi inte och badade som tidigare söndagar utan vi fick besök från en gymnasieskola. Gymnasieskolor åker nämnligen ut till olika barnhem ibland för att visa sitt stöd. En buss lastad med 70 st tjejer varav tre av våra egna rullade in på eftermiddagen. Detta möttes av glädjetjut av både barn och personal. Det är andra gången den här skolan kommer på besök och deras förra besök var så lyckat att de ville komma tillbaka. Vi samlades i matsalen och alla barn såg till att ha två vänner från den besökande skolan som de skulle eskortera runt på området. Alla var så snälla och utåtriktade mot varandra och det skrattades och skojades hela tiden. Efter rundgången så fikade vi och besökare och våra egna framförde sånger och dikter som handlade om föräldralöshet. Våra barn framförde samma dikt som de framfört under fredagen i Kampi Ya Moto med synkroniserade rörelser, jätte bra! 

Det hela avslutades med små tal från oss vuxna och min förmåga att hålla spontana tal har inte förbättras trots att jag utsatts för det vid flertal tillfällen här. Jag sa att en volontär är här för att bidra med gratis hjälp men att det lilla jag gjort för några av er barn är ingenting jämfört med vad ni ger mig varje dag när ni välkomnar mig in i eran värld. Fantastisk dag. 

Om en vecka får jag sällskap under min sista tid här av en ny volontär, kul!