Gudstjänst i Kenya

Hej!

Den senaste veckan har gått fort igen. På lördagen skulle vi ta den tredje gruppen till poolen i Kabarak. När vi äntligen kom dit med barnen så visade det sig att mannen som skulle släppa in oss var sjuk. Så poolen var stängd och det var bara att återvända hem med barnen igen. Det var ju synd eftersom vi redan tagit oss dit, men nu på lördag skall vi ta den gruppen och den fjärde och sista gruppen och simma för sista gången. På lördagskvällen visade vi komedifilmen Babys day out och den gjorde verkligen succé bland både barn och personal som vek sig av skratt. Det var ju positivt eftersom det har blivit bestämt nu att barnen skall sluta se på våldsamma filmer.

På söndagen hade vi en lekdag på fältet uppe vid skolan. Barnen fick välja mellan fotboll, brännboll och stafetter. Det var roligt och bra för barnen att komma ut och leka lite för annars tittar de oftast på film på söndagarna. När vi hade lekt färdigt kom alla tillbaka till matsalen och vi bjöd på saft och kakor.

Biblioteket öppnas igen i början av nästa vecka då alla bänkar och bord är färdigmålade gröna. Nu är det väldigt fint i biblioteket när allt är nymålat och barnen kan börja sitta där igen och läsa sina läxor och biblioteksböcker.

I söndags blev Lina och jag bjudna till två Kenyanska hem vilket var jätteintressant. Runt lunch hämtades vi av grannen Joshua som ville bjuda med oss till kyrkan som hölls den dagen ute på hans gård bredvid barnhemmet. Vi var inte alls beredda på vad som skulle ske och vi blev faktiskt lite chockade när vi kom fram. Där satt det en grupp av äldre såväl yngre människor som skulle ha gudstjänst. Vi satte oss ner med dem i varsin fåtölj och de började kyrkan med sång. De dansade och sjöng och spela på instrument. Trumman de spelade på gjorde sången väldigt mäktig. De levde verkligen sig in i sången och jag satt och rös under hela sången för det var verkligen något annat än att gå i kyrka hemma i Finland.

Här har alla människor verkligen rytm i sig och sjunger med sådan inlevelse så man blir alldeles rörd varje gång man hör sång och musik här. Det spelar ingen roll om personen är 2 år eller 80 år så har de fortfarande samma rymt och rörelse i kroppen. När de hade sjungit så började en i taget att ställa sig upp och säga vad de var tacksamma över eller läste något ur bibeln. Lina och jag kunde också delta eftersom en av männen översatte allt till engelska som de andra sade. Sen var det våran tur att ställa oss upp och berätta vilka vi var osv. Det översatte mannen till swahili så att de som inte kunde engelska också förstod.

När kyrkan var färdig satte sig alla och bad en stund för sig själva. Innan det var dags för oss att gå tillbaka till barnhemmet så blev vi bjudna på chai. När vi kom hem hade vi lekdagen och på kvällen var vi bjudna till Wendo och Shaees på te. Det var också en otrolig upplevelse eftersom de har utsikt över berget och farmen där deras kor betar på. Det var en utsikt som man bara sett på film hittills och jag trodde verkligen inte att det landskapet låg så nära barnhemmet. Vi rör ju oss bara på barnhemmet och vägen till Nakuru och där är det inte så mycket utsikt. Wendo och Shaees var jättetrevliga och vi är väldigt tacksamma över att de bjuder hem oss volontärer dit.

Nästa vecka kommer vårt sista blogginlägg och innan dess skall vi till poolen på lördag och Linas vän kommer hit. Sedan på onsdag är det min födelsedag som vi skall fira med gräddtårta till alla barn och fiskedamm.

Ha det bra!

Kram Terese

(skrivet 21:e juli)