torsdag 29 december 2016

Ellinore återvänder!

Äntligen! 

Sen dagen jag lämnade Phyllis har jag drömt om att återvända och nu är det dags. På fredag går planet och tidigt på nyårsafton anländer vi till Nairobi. 

När jag reste till Phyllis första gången gjorde jag det ensam men denna gång har jag med min pojkvän Calle. Att få visa honom allt jag så frekvent pratat om känns underbart och att få återuppleva allt ska bli så fantastiskt. Denna resa blir dock mycket kortare, sist spenderade jag 12 veckor på barnhemmet och denna gång blir det enbart 10 dagar. 

Oavsett längd på vistelse så kommer känslan, att få återse alla underbara personer som betyder så mycket för mig fast jag knappt tror de själva förstår det, förhoppningsvis bli magisk!

Vi har packat typ 40 kilo kläder, skolmaterial och leksaker, dessutom har jag i samband med en välgörenhetskonsert jag anordnade i november, samlat in en del pengar till organisationen.

Så snart bär det av, vi hörs i Kenya!    


Elins sista vecka på Phyllis


Hejsan!

Min sista vecka har nu kommit och det känns inte alls något bra. Kommer bli så svårt att lämna alla underbara barn. Sista veckan har jag försökt att verkligen vara med barnen så mycket det bara går. Pratat om allt och inget och bara varit.

Det har varit en toppen vecka med en massa bra samtal med dem större barnen. Uppskattar verkligen dessa samtal, har lärt mig så mycket av dem. Om livet och om olika tankar och idéer som dem har. Så kul att man kan lära av varandra.

Till lucia så bakade jag med hjälp av några utav barnen lussebullar. Jag, Sabine och Jacinta gick även luciatåg för barnen vilket dem uppskattade. Allt är möjligt bara man vill.

Det har tyvärr också varit en del jobbiga avsked. Auntie Sara åkte iväg för ett par dagar sedan vilket var super tufft då vi har fått en jättefin kontakt. Men jag har en stark känsla av att vi kommer ses igen.

Så det har varit en väldigt känslosam vecka på många sätt. Men den har även varit en av de bästa veckorna under min tid.

Vi hörs snart igen!

tisdag 13 december 2016

Mitt Afrikanska hem

Jag sitter på Landvetter med en kopp te, 60+ kilo bagage, en förhoppning om att flygbolaget låter mig passera med några kilos övervikt i väskorna och en intensiv längtan efter att komma fram till Phyllis så snart som möjligt!

Det är fyra år sedan jag för första gången steg innanför den gnisslande Phyllis-grinden och möttes av en kombination av strålande leenden och skygga blickar från barn i alla åldrar. Det är fyra år sedan jag övade barnanamn medan barnen, ett i taget, sträckte sig fram ur matkön för att få sin tallrik samtidigt som Uncle Maurice måltid efter måltid upprepade var och ett av barnens namn till mig. 

Barn vars ansikten och kala huvuden då såg likadana ut i mina ögon men som jag nu förknippar med unika personligheter som alla har sina speciella drömmar, som alla väcker olika minnen av våra delade upplevelser och som alla triggar igång olika känslor inom mig. Som jag år efter år har sett växa, utvecklas och förändras. Allt från hårstilar, smeknamn, hobbyn, drömmar, betyg, kroppsbyggnad, rörelser, röstton och sätt att närma sig andra människor har förändrats från år till år.

Detta är fjärde året i rad som jag får återvända till den röda sanden under afrikansk sol, till tuppens morgonrop i gryningen, till barnaskratt och köksskrammel, till hett morgonte i kylig morgonluft, till ett oändligt antal glädjefyllda ”Auntie!-rop”, till 87 sängkanter för att ge lika många godnattkramar, till syrsors läten under klar stjärnhimmel och till en gästhussäng under myggnät. Som jag längtar! 

Snart är jag uppe i luften & på väg! 
Och när jag ser att världen genom flygplansfönstret präglas av savann och rödbrun sand… då vet jag att jag är framme i ”mitt afrikanska hem.” 



Marijana Gutic,
Volontärsamordnare

fredag 2 december 2016

Sista dagen

Idag är vår sista dag, det känns vemodigt. Tråkigt att lämna alla barn och personal.

Tiden har gått fort. Vi har gjort pärlhalsband och armband. Varit och badat i pool samt haft 3 video kvällar för de mindre barnen.

I söndags bjöd vi på pasta och köttfärssås. Sedan popcorn läsk och disco.

Nu har vi det jobbigaste kvar det är att ta avsked av barn och personal.

Hem till Norrland.

Många hälsningar Ingrid och Kicki

torsdag 1 december 2016

Halvtid


Nu har jag varit här ungefär halva tiden och det har varit fantastiskt.


Jag fick ett otroligt fint mottagande av glada barn och Shiro började leka jaga innan jag stigit ur bilen.
Att sedan få krama om Uncle Maurice för första gången sedan Mombasa var väldigt härligt för han skrek ut sin glädje.
Sedan fick jag höra från personalen att jag äntligen är hemma igen värmer i hjärtat. 


Som ni förstår så är det många känslor som sköljer över en när man kommer tillbaka till Phyllis.
Första kvällen så satt Susan Chebet som ett plåster på mig och jag får alltid en stor godnattkram när det är läggdags.
Personalen hade gjort ugali och sukumawiki till min ankomst för de vet att jag saknat det. Mycket uppskattat.
Lille Miles som jag inte träffat tidigare kom snabbt fram och hälsade, sedan tog han min keps ur min hand och satte på sig den och gick iväg. Underbara unge.

Jag har tillsammans med volontärerna Kicki, Ingrid och Elin även gjort mycket skoj med barnen. Det har gjorts armband, målats nagellack, ritats och mycket annat. Vi har även hunnit med att bada med de lite äldre tjejerna. Det var ruggigt kallt i vattnet men solen gjorde sitt och brände mina axlar ordentligt. 


På kvällarna brukar vi spelar pingis med tre ihopsatta bord och ett hemgjort nät. I skrivandets stund så sitter 20 barn med oss i gästhuset och tittar på Tom & Jerry på en laptop och äter kakor.

Det är alltid kul att komma tillbaka till Phyllis för det har alltid hänt något nytt. Jag har fått sett växthuset och att det finns bevattningssystem både i och utanför växthuset.  Två nya skolsalar håller på att byggas vilket också är glädjande, man har öppnat en kiosk för att få in mera pengar och antalet djur har ökat. Utöver detta så har man gjort om i köket så det är inte lika rökigt som tidigare.

Jaja, nu ska jag avrunda detta inlägg men ni ska veta att det är fantastiskt att vara tillbaka på Phyllis och att få träffa de underbara barnen och den härliga personalen. 


Bilder får ni nog vänta på tills jag är i Sverige igen och har bättre internemöjligheter.

Ha det så bra.
Uncle Tobias