måndag 21 oktober 2013

Vardagen på Phyllis

Två underbara veckor på Phyllis har passerat och vi börjar känna oss som hemma vid det här laget. Vi börjar lära känna alla fantastiska människor och har blivit varmt välkomnade av både barnen och personalen. Gerd och jag hjälper ofta till i köket med att hacka sukumawiki, lök och tomater och rensa bönor. När det är dags för lunch och middag assisterar jag Maurice med tallrikar. Gerd har även tagit sig an evighetsgörat med att laga barnens kläder och hjälpen tas tacksamt emot. Lasse har börjat med vattenprojektet och byggandet av ett vattentorn och sitter ofta lutad över sina ritningar eller är iväg för att prata med personer som kan hjälpa honom. Jag och Gerd har även följt med barnen till skolan ett par gånger för att delta i några lektioner. Barnen är helt underbara här. Man behöver inte vänta speciellt länge innan någon kommer fram och vill prata om stort som smått, diskutera politik, prata om framtiden, ställa frågor om Sverige, eller bara fråga hur man mår och om man trivs. Jag har lärt mig några av barnens namn, långt ifrån alla men jag försöker lära mig ett par nya varje dag. De flesta av de mindre barnen har jag lärt känna bäst eftersom de inte går i skolan på eftermiddagarna. De skiner upp när man kommer ihåg deras namn och rusar fram med ett stort leende på läpparna för att göra en ”high five”. Vi umgås ofta ute på gården och de fnittrar förtjust om man jagar dem ett par varv runt huset. De har betydligt mycket bättre kondition än vad jag har och de suckar och utbrister finurligt ”Auntie, I´m falling asllep here!” när jag måste stanna för att hämta andan. Barnhemmet har även fått en ny liten kompis som anlände till Phyllis bara ett par dagar efter oss; Poppy. Poppy är en liten hundvalp som lyckas charma alla här på Phyllis och älskar att leka och busa med alla som ger honom uppmärksamhet. Under lördagskvällen anordnade vi en filmkväll i matsalen med lite godis som tilltugg. Barnen röstade fram filmen Ice Age och vi skrattade gott allihop åt det istäckta äventyret. Många av ungdomarna har frågor om vädret i Sverige och när jag har berättat om snön som jag har hört har fallit under veckan och om minusgraderna som väntar har de svårt att tro mig. Lika fascinerade som vi är över klimatet, naturen och kulturen här, lika fascinerade blir barnen när man berättar om Sverige – landet långt, långt borta.
/Auntie Clara

tisdag 15 oktober 2013

Ny volontär - Clara

I skrivande stund kan jag räkna timmarna tills planet lyfter på fingrarna. Hur många gånger jag än räknar och hur noga jag än tänker igenom det kommande dygnet går det inte ihop i min hjärna. ”Afrika vore ju en kul grej”, tänker jag, precis som jag gjorde för sex månader sedan och inser inte att det faktiskt händer på riktigt. Just nu. Jag heter Clara, är 19 år gammal och bosatt i Västerås. Afrika har länge varit en dröm och min resa dit började egentligen redan i våras. När studenten närmade sig med stormsteg och paniken över vad jag skulle vakna upp till dagen efter växte allt mer, kom reportaget om den tidigare volontären Tobias i lokaltidningen som en räddare i nöden. Att volontärarbeta har alltid funnits där någonstans i bakhuvudet och när jag besökte barnhemmets hemsida och bloggen kändes det helt plötsligt som en självklarhet. Jag är en riktig teaterapa som tillbringade tre år på det estetiska programmet med inriktning teater under gymnasiet. Jag har varit scout under största delen av mitt liv, skrivit i lokaltidningen, och jobbar nu som personlig assistent till en sjuårig kille; erfarenheter jag hoppas och tror att jag kommer att ha nytta av under mina tre månader på barnhemmet. Det är en ära att få dela min resa med er här på bloggen. Ser verkligen fram emot att höras av igen! /Clara

lördag 12 oktober 2013

Två nya volontärer

Vi är ett par från Lund/Höllviken i Skåne som skall tillbringa en tid på barnhemmet. Lasse är 61 år, civilingenjör, och har jobbat som mekanisk konsult. Gerd är 54 år och har jobbat med ekonomi och personal hela sitt yrkesverksamma liv. Vi tycker mycket om att resa och har tidigare besökt olika länder i Afrika som turister. Känner att vi gärna skulle vilja se mer av "vardagen" och komma närmare befolkningen men främst kunna göra en humanitär insats. Sedan några månader har vi deltagit i Aktivgruppen för Kampi ya motos barn och hört flera lyriska berättelser om barnhemmet och ser mycket framemot att få uppleva detta på plats. Vi hoppas att kunna finna några intressanta uppgifter att hjälpa till med på Phyllis där våra kunskaper kan bidra på ett positivt sätt. Det svåraste för oss blir dock att lämna Selma katt här hemma, men vi vet att hennes gammelmattar kommer att ta väl hand om henne under vår resa. Lasse som älskar att cyklar ser med spänning framemot att ge sig ut och testa Kenyas vägar. Nu har vi börjat vår packning, sprutor är tagna, myggnät är inhandlat och vi är "taggade"! Hälsningar Gerd och Lasse