Linns sista ord i det Kenyanska livet.

Holy macaronas, jag kan inte fatta att detta är mitt sista blogginlägg från Kenyansk mark. Tiden här har verkligen gått snabbt, långsamt och givande. Här är ett ställe där man bara kan vara.

Jag har under min tid här sett och upplevt mänsklighetens finaste sida och knutigt vänskapsband som jag hoppas att någon aldrig klipper sönder. Om någon har för avsikt att göra det ger jag dig nu en varning för du vill inte känna på Linns vrede. Jag har även sett och varit med om människans mörkare sidor.

Om lite mer än en vecka lämnar jag Phyllis med blandade känslor. Sorg för att lämna barnen och personalen på Phyllis, ilska och frustration över korruptionen och hur människor behandlas i detta land och lycka över att ha fått chansen att lära känna helt underbara människor.

Det är trist att man inte kan byta plats på Danmark och Kenya för då hade det inte varit så långt att hälsa på utan några bökigheter. Och det hade varit lättare att bättra på brännan inför sommaren.

Ha det gott och jag önskar barnen på Phyllis all lycka jag har och jag vill även tacka Kampi ya Motos barn, alla andra sponsorer och den fantastiska kvinna vid namn Jacinta . Så  lala salama (har glömt hur man säger hejda så god natt får duga).

Kram Linn
Skrivet 22 mars 2012

Storstädning på Phyllis

Goddag blogg!

 

Hoppas att allt är fint och så. Denna vecka har varit riktigt hälsosam då vår turnering är avklarad och vinnaren är det oslagbara teamet Limosine, så nu väntar vi på prisutdelningen.

 

I fredags fick vi bevittna något som man inte ser varje dag. Det var nämligen storstädning på gång så hela Phyllis var i rörelse. Det var ett virrevarv av blått och gult. Kläder tvättades, golv skrubbades, fönster putsades m.m. Resultatet blev ett skinande rent Phyllis och det var nu redo för kommande föräldramöte. Detta hölls i ett mycket välstädat och prydligt bibliotek. Föräldrarna kunde bland annat lyssna på när lärarna informerade om skolan, resultat och skolavgifter. De fick även chans att ställa frågor.

 

Våra kära skollag har under lång tid förberett sig inför distriktsmästerskapen som gick av stapeln i Kampi ya Moto. Självklart hade de de coolaste supportrarna i form utav Lina, Linn och Jonatan. Phyllis och Kampi ya Moto spelade i ett gemensamt lag och de hade ett mycket starkt lag och de kämpade väl. Både tjejerna och killarna kammade hem vinsten i fotbollen!

 

I övrigt har det varit en lugn och trevlig vecka med fint väder som vanligt.

Kram Linn och Jonatan.

Skrivet den 22 mars 2012

Äntligen finns rinnande vatten på Phyllis!

Habari!

Ytterligare en händelserik och trevlig vecka har passerat på Phyllis. Före detta volontären Lina har snart varit här i en vecka. Hon studerar medie och kommunikationsvetenskap på högskolan i Halmstad och är här för att göra en dokumentärfilm om barnhemmet. Under veckan som har gått, har mest större planeringar skett, så som samtal med inblandade, planering av utflykter etc.

 

Annars har vi satt igång med "4 games 1 winner" som är lite i stil med fem kamp men med fyra lekar. Lekarna vi valt är brännboll, slakeline, in mood for food och fotboll. Än så länge har vi utfört alla grenar utom fotboll. Barnen verkade uppskatta dessa aktiviteter och till helgen koras vinnarlaget efter fotbollsmatchen.

 

Utöver detta har vi tagit ett par high schoolers till staden, då vi åt lunch och på så sätt belönade dem efter att de har skött sig bra i skolan. Detta var något som både vi och dem tyckte var trevligt.

Men nu till veckans stora händelse. VI HAR FÅTT RINNANDE VATTEN!! Sist Lina var här så hittade de vatten genom borrning och nu sju månader senare så kan vi se det rinna för första gången. Det var otroligt känslosamt och glädjande att se hur Knatte, Fnatte och Tjatte (Ruth, Oboma & Johnny) verkligen blev överlyckliga utav något som är så naturligt för oss i Sverige. Med andra ord har veckan som gått varit väldigt givande och Lina har fått en rivstart på sitt nya liv. Vi alla har det verkligen suveränt och trivs som fisken i vattnet. Sköt om er hemma i Sverige!

Hakuna Matata

Lina Almekvist, Linn Olsson & Jonatan Bertilsson

 

 

Andrés avskedsinlägg

Hej,

 

Då har jag varit hemma i Sverige i en vecka och kommit in i den svenska vardagen. Men innan jag landade i Sverige tillbringade jag en vecka på Phyllis efter Ugandaresan. Den sista veckan inledes med ett nytt bakprojekt denna gång i form av en rulltårta. Detta projekt tog jag mig an själv och kanske därför det inte blev lika lyckat som de övriga kakorna vi bakat på Phyllis. Rulltårtan blev inte så rund och inte så mycket som jag tänkt mig, inte alltid så lätt att räkna ut hur mycket man ska göra för att det ska räcka till 120 barn, dock försvann den fort efter serveringen. Den var "sweet" som barnen säger om allt som smakar bra.

 

Det är mycket jag varit med om under mina 12 veckor på Phyllis. Det är mycket intryck och upplevelser jag varit med om under min tid som volontär. Det har varit mycket aktiviteter där vissa saker står ut. Barnens glädje av att besöka flygplatsen och glädjen att diska efter en bakdag är några av dem. Barnen kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och jag kommer definitivt försöka åka tillbaka någon dag för att se hur det går för alla barnen.

 

Kram

André

Fd volontären Lina är tillbaka på Phyllis

"Min ”Phyllis-resa” kommer inte att sluta här. Detta är en livslång resa och ett livslångt arbete. Bara för att min volontärberättelse slutar här, så betyder inte det att detta är det sista ni kommer att höra från mig angående denna fantastiska organisation och detta fantastiska folk. This is just the beginning!

Hakuna Matata

Lina Almeqvist"

Med dessa ord avslutade jag min volontärberättelse den 23 oktober 2011. Men som jag nämnde så skulle det inte vara det sista ni skulle få höra från mig. Nu, cirka sju månader senare är jag tillbaka igen. För att med ny energi och med nya anledningar återvända till barnhemmet och fortsätta min berättelse och mitt arbete

Som jag skrev sist så tror jag att varje människa åter dit av sina egna anledningar. Kanske för att förbättra och göra skillnad eller för att utveckal och utvecklas. Jag skrev även att jag skulle åka dit igen, förr eller senare, för att återförena och återskapa alla dessa band som hann byggas upp under en sommar. Men jag ska även uppfylla en stor dröm jag har haft ett bra tag. Jag ska åka tillbaka till Phyllis Memorial Children´s Home för att försöka sprida vidare ordet om denna fantastiska verksamhet på ett sätt som tilltalar mig. Under fem veckor på barnhemmet ska jag försöka få ner en verklig bild utav hur lätt det är att ta första steget att förbättra någon annans vardag. Jag ska försöka skapa en dokumentärfilm om just deta barnhem. En dokumentärfilm som jag hoppas kommer att framkalla känslor som kan leda till att fler finner intresset att hjälpa till.

För er som följer mig för första gången kan ni få en snabb uppdatering om vad jag har gjort under det senaste året genom att klicka er vidare på följande två länkar:

Varför jag valde att bli fadder: http://kampiyamotosbarn.se/?page_id=24

Min volontärberättelse: http://kampiyamotosbarn.se/?page_id=20

Det var allt jag hade att säga för denna gång! Vi hörs snart igen!

Hakuna Matata

Lina Almekvist

Skollov = utflykt

Hej alla!

Vi hoppas som vanligt att allt är bra med er där hemma. Vi har det gott. Denna veckan har vi inte gått sysslolösa då den har varit fylld av trevliga aktiviteter. Först och främst hade Phyllis besök från Sverige. Det var ett trevligt par från Stockholm som har hjälpt till med att sponsra barnhemmet och nu ville besöka det på plats. Vi tackar för detta! Några dagar senare fick vi avnjuta Andrés god rulltårta som var bakad med kärlek och sorg, eftersom det var avsked för vår flygledare som några dagar senare åkte hem. Ta hand om dig André! Det var inte bara André som lämnade Kenya utan också ett helt gäng med brev från barnen till faddrar och tidigare volontärer.

I fredags skedde något mycket ovanligt. Phyllis tömdes sakta men säkert på barn och det blev så nära lugnt man kan komma. Detta på grund av att boardersarna åkte hem över helgen för mid-term. Det måste vara jobbigt att så sällan få möjlighet att träffa sin familj. Men det är trots allt så tillvaron ser ut för många här i Kenya. Internatskolor är vanligt förekommande, då det ofta är ett billigare alternativ än att ha barnen boende hemma. Dessutom är transportkostnaderna höga mellan hem och skola.

Då antal barn reducerades kraftigt från 120 till 63 passade vi på att göra en utflykt till Olo ika lodge. Det är ett ställe dit man tar sig till genom en 20 minuters promenad genom bushen, alternativt 40 minuter om man vill gå längs bilvägen. Men det ger ju ingen spänning i vardagen. Högt gräs, vassa buskar och taggtråd, det är grejer det! Och vi volontärer gillar ju att promenera, så vi delade upp barnen i två grupper och gick dit både på lördagen och söndagen. Olo ika lodge är en restaurang/bar/disco/hotell, som också har en stor och trevlig lekplats. Tanken var från början att vi skulle använda hoppborgen som finns där. Men diverse komplikationer med elektriciteten och trasig motor gjorde att den mest låg platt och orörlig på marken. Men vi hade roligt ändå! Under helgen har vi även blivit belsignade av en kyrklig ungdomsgrupp från Kabarak. Dom predikade, spelade fotboll, lekte lekar och dansade med barnen. Sedan avslutade dom dagen med fika.

Det har varit en trevlig och händelserik vecka på Phyllis. See ya!

Kram från Linn och Jonatan