Jul på Phyllis!

Hej!

Ännu en vecka har passerat på Phyllis men inte vilken vecka som helst. Julen har kommit och passerat innehållande massa besök, glada ansikten och mat har lagats för ett helt kompani. Men innan julfirandet tog fart gick fotbollsturneringen in i sin sista vecka med tre matcher. De vita kämpade tappert och efter att ha haft kniven mot strupen vann de sina två sista matcher med 3-0 som innebar en plats i finalen. Sluttabellen blev dock väldigt jämn där alla lagen slutade på 8 poäng och målskillnaden fick fälla avgörandet. Väl i finalen stod det röda laget för motståndet. Efter två raka vinster fick det vita laget se sig besegrade med 1-0 mot det välspelande röda laget innehållande självaste Linn.

Veckan började med julklappshopping i Nakuru, där 40 kepsar blev köpta av en mycket lycklig gatuförsäljare, bikers till de minsta tjejerna, kakor och klubbor till besökande barn. De äldre flickorna fick smycken från Sverige.

I torsdags fick vi uppleva ännu en stor samling i matsalen då Sabine och Thord, Sabines äkta make, anlände till barnhemmet. Det var många kära återseenden och lokalen fylldes åter med sång och glada ansikten.

På julafton var hela Phyllis igång med förberedelserna inför juldagen. Varenda vrå skulle städas, kläder tvättas, får och getter slaktas och maten förberedas.

Äntligen den 25 december! Det är en dag att minnas med god mat, många trevliga gäster och mycket förväntan för tänk om father Christmas kommer och hälsar på, vilket han gjorde. Vi måste säga att han var mycket imponerande då han både talade svenska, engelska och kiswahili. Vi har aldrig sett barnen och personalen så tjusiga.

Det trevliga med att fira jul i Kenya är att vi har fått fira dagarna tre, då Kenyanerna även firar the boxing day med besök och god mat.

Kram

Linn och André

Julmiddag på Phyllis

Julklappsutdelning

Nationaldags- och luciafirande!

Hej,

Då har ännu en vecka gått med massor av aktiviteter. Vi, André och Linn, har funnit att det är lättare att skriva tillsammans.

Vi måste säga denna vecka har varit mycket kulturell då vi har firat lucia, med både luciatåg och lussebullsbak, Kenyas självständighetsdag. Måndagen inleddes med att fira Kenyas självständighetsdag, Jamborhee. Det var inte så speciellt i ärlighetens namn men maten var annorlunda denna dag som togs emot med glädje av oss. Chapati, kött och ris stod på menyn. Under dagen kom det och gick folk i strid ström, den personen som gjorde störst intryck på oss var en man vid namn Leonard. Det blev en lång pratstund med denna nu pensinonerade lärare som upplevt Kenyas många förändringar från koloniseringen till nuvarande president.

Luciatåget blev riktigt stort då vi fick sällskap av volontärerna som är hos Wendo och Shaaes (grannar). Så vi hade en lucia, tre tärnor, två stjärngossar och en tomte. Det var ett välplanerat tåg med 6-7 sånger som togs emot väl. Vi har aldrig hört dem som så tysta. Auntie Ruth hade sagt något till dem på Swahili innan vi började och inte utan man undrar vad hon sa. Efter tåget blev det pepparkakor som Linn hade haft med. Hälften blev dekorerade med glasyr som de yngsta hjälpte oss att dekorera. Även här var de duktiga dock försvann en och annan pepparkaka, undrar var dem tog vägen? Vi hade tänkt att även ha lussebullar till tåget men vi hade lussebullsbak på söndagen och vi vågade inte spara dem till onsdagen, tåget blev en dag försenat pga logistiska skäl. Så dessa mumsades det på redan på måndagen under Jamborheedagen.

Veckans höjdpunkt var dock när Jacinta kom till Phyllis i torsdags. En bit in på eftermiddagen märkte man att något var på gång då alla samlades i matsalen och en tystnad som slog allt vi tidigare varit med om. Till slut kom då Jacinta i bilen med manager Sammy, lärare Sammy. Hon välkomnades med sånger, vackra ord och atmosfären sprudlade av glädje. Båda blev väldigt tagna av stämningen och det var inte utan att en och annan tår rullade ner för kinden. Efter att Jacinta har kommit är barnhemmet inte sig likt. Jacinta tog ett varv runt området och har redan sett en hel del saker hon vill ha vidgjort. Det Jacinta säger är lag. Allt fixas omedelbart, en sådan sak är stängslet uppe vid skolan.

Igår var vi med fyra stycken av de äldre barnen i Kampi Ya Moto. Där gick vi på deras marknad och hälsade på Leonards bageri. Där visade han stolt sin nuvarande syssla som pensionär. Han visade sina maskiner som bestod i en stor mixer och två ungnar. Denna dagen var elen frånvarande så hans anställda hade blivit lediga då maskinerna var beroende av el. Efter rundvisningen fick vi smaka “queenscake”, de smakade som svensk muffins fast lite torrare.

Vad det gäller fotbollsturneringen så väntar vi spänt på vilka som kommer kämpa i finalen på fredag. Blir det rött, blått eller kanske rent utav vitt som tar hem spelet.

Ha det bra och god jul på er!

André och Linn

Många var det som gjorde lussekatter.

 

Vårt fina tåg minutrarna före framträdandet.

På bageriet med Leonard och Sammy

Intryck fran Linns forsta vecka pa Phyllis

Hejsan svejsan!

Nu är det äntligen min tur att skriva på bloggen vilket käns lite pirrigt och overkligt.Nu har min första vecka på Phyllis gått och det är helt otroligt hur snabbt man anpassar sig till sin omgivning och det känns som om jag har varit här mycket längre.  Det har varit många nya intryck och sakta men säkert lär man sig hur den kenyanska vardagen rullar på. 

Jag hade turen för första gången sätta mina fötter på phylliansk mark när barnen hade lov vilket gör det lättare att lära känna dem, mer tid till aktiviteter och annat kul. Som gårdagens fashion show som var mycket uppskattad. Flickorna spenderade flera timmar på att göra sig fina inför kvällen, vilket de lyckades mycket bra med. Jag måste säga att de flickorna som deltog var riktiga naturbegåvningar. Det hela slutade dock i att näst intill alla barnen gick fram och tillbaks på vår ”catwalkscen”.

Tillsist men inte minst vill jag nämna att jag har fått upp ögnen innebörden av ordet rättvisa och hur svårt det är att försöka uppnå  total rättvisa.

Ha det bra!!!

Kram

Linn

Fotbollsturnering

Hej,

Då har ännu en vecka gått. Måste säga att tiden går snabbt och man kommer snabbt in i rutinerna. Tvätta förhand, duscha stående i en balja hällandes vatten över sig med ett glas. Allt detta som känns annorlunda för mig är vardag för barnen här. De är duktiga på att sköta sina egna bestyr. Varje dag ser man någon som tvättar kläder och det hänger ständigt kläder på tork. Att det är lov gör att High School barnen gör många sysslor som jag hört att volontärer hjälper till med annars. Diska, skära grönsaker, fixa i landen, "klippa" gräs är några av aktiviteterna.

Förra lördagen pratade jag med Sammy, en av de äldre barnen, att vi borde ha en fotbollsturnering. De nappade snabbt och folk skrev upp sig på listor och tre lag gjordes. Jag sa att de själva kunde bestämma spelschemat, vilket kanske var dumt. De kom tillbaka med ett spelschema bestående av två matcher per dag ända fram till 30 december. Det skulle resultera i 20 matcher per lag, lite väl mycket kanske. Turneringen drogs igång och de tre lagen är de vita, röda och de blåa. Jag spelar i de vita och vår första match spelade vi mot blå och jag lyckades faktiskt passa till ett mål och göra ett. Släppte dock in två mål när jag var målvakt så det jämnade ut sig. Matchen slutade 3-3. Jag har kommit fram till att jag är allt annat än bra på fotboll men det är kul iallafall. Efter två speldagar kom vi dock fram till att spelschemat var för tufft och det blev kraftigt reducerat och det slutar med 6 matcher per lag och sen en final om jag minns rätt.

I veckan kom Veronica och hälsade på. Hon har tidigare bott på barnhemmet men bor nu i Nakuru och går på College. Hon går en Hotell, kock och turismutbildning. Det är så kul att träffa henne och se hur stolt hon är. Vi åkte in i Nakuru i torsdags för att köpa saker till fashionshowen som gick av stapeln igår, kommer mer om denna från Linn. Väl i Nakuru visade Veronica stolt upp sin skola och berättade om sin utbildning. Vi hade med oss tre barn med oss när vi blev visades runt av Veronica. Hon presenterade hela tiden barnen som sina systrar, det var så fint att höra. Ingen tvekan i rösten där inte, de är en stor familj på barnhemmet.

Kram
André

Obama och Joel

Sarah och Joseph

Datorlektioner

Denna vecka inleddes med datalektioner och managern Sammy hade delat in barnen i fyra grupper. De äldsta som har använt data tidigare är en grupp. De andra tre grupperna bestod av de barn som ska börja 8:an eller Form 1 (första året på gymnasiet). Måndagen inleddes med att jag tänkte jag skulle lära dem lite om grunderna i data men måste säga att det gick sådär bra. Många av dem har aldrig använt en dator utan verkar mest ha suttit bakom och tittat när de äldre ”datavana” barnen använt facebook. Det verkar för övrigt vara det ända de är intresserade av, att använda facebook samt att se filmer och lyssna på musik. Så tisdagen gick jag in med nytt mod och bestämde mig för att fokusera på Word. Det gick bättre och kändes mer struktuerat. Onsdagen gick vi vidare till Excel, torsdag och fredag gick ut på att skriva av texter från tidningar för att öva på att skriva. Att ha lektioner varje vardag 3x2 timmar känns lite mycket så det kommer bli mindre nästa vecka.

Annars en kul grej som hände i veckan var att gungställningen som Ulla och Anne-Marie inhandlat ställdes på plats. Det har blivit en populär aktivitet och det spenderas mycket tid där. Det räknas så att alla får gunga lika mycket, de räknar till 50 sen bytar de.

Igår anlände vad jag trodde var borren men det verkar som det är en maskin som ska ta bort rören från den tidigare borrningen. Sen är det tänkt att borren ska komma så de kan borra djupare. Pratade en del med Sammy idag om det. Han sa att de skulle komma igen idag men att "this is Africa" (det är Afrika) och det blir kanske inte så. Säger någon imorgon kan det bli nästa år som han uttryckte det. Fick även berättat för mig att även om brunnen kommer på plats kommer regnvattnet att användas en hel del då  brunnvatten generellt i Kenya är salt och inte lämpligt till te, dricksvatten och liknande. Det ska istället användas till att laga de rätter som kokar under längre tid. För övrigt regnar det väldigt mycket just nu så vi har ingen brist på vatten.

Idag har varit en händelserik dag. Det började med att jag och Sammy åkte in till Nakuru där jag handlade målarfärg för att måla om killarnas och tjejarnas dorm. Detta ska vi börja med på måndag. Har även sett till så att anmälan är igång till en ny säsong av fotboll. Det kommer förmodligen bli som tidigare en serie med tre lag och ett i nuläget okänt antal matcher. Även jag ska vara med, ska bli spännande då min fotbollsförmåga är klart lägre än min supporterförmåga. Det är tänkt att turneringen inledds på tisdag. Sen sist men inte minst anlände Linn till barnhemmet idag. Så jag har guidat runt henne lite men min enorma erfarenhet från två veckor på barnhemmet.

Kram

André

Sista inlägget från Elin och Nessica

Nu är vi tillbaka i Sverige, åtminstone fysiskt sett. Tankarna är desto mer svävande och det tar nog ett par dar innan de har landat.

Sista veckan gick som väntat väldigt fort, och vi sysselsatte oss med lite olika saker. Nessica hade till exempel datalektioner med High School-studenterna, där hon visade dem hur man använder sökmotorerna på bästa sätt, hur man söker stipendium, hur man hittar olika universitet och så vidare. Elin spelade fotboll, pusslade och lekte lekar med de yngre barnen, tillsammans med André som är ny volontär. Vi var även med på skolavslutningen på onsdagen, där rektorn och lärare höll tal. Eftersom det var vår sista vecka fick även vi gå fram och tacka för vår tid på Phyllis.

På torsdagen for vi och två av High School-studenterna in till Nakuru för att handla saker till det disco vi bestämt oss för att ha på fredagen. På vägen dit slog vi nytt personligt matatu-rekord; om vi räknade rätt var vi 25 stycken inklämda i minibussen, ja, och så ett par som hängde utanför. Vi kommer sakna att åka matatu, det är ett som är säkert.

Fredagen kom och vi började förbereda för kvällens festligheter. När Ugalin var uppäten och det väl var dags för disco dukade vi fram popcorn, ostkrokar, saft och godis. Sedan, när alla barn fått både saft och godis och discot kunde börja på riktigt, då dog plötsligt musiken och det blev kolsvart... Elen var försvunnen. Snacka om antiklimax! Jag tror att den försvann runt sju, och inte förrän vid nio kom den tillbaka. Tiden där emellan körde vi lite limbo med ett kvastskaft till hjälp, men det blir liksom inte samma sak utan musik, så det kändes väldigt trist att det blev som det blev. Nåväl, vid nio var strömmen som sagt tillbaka, och då blev det dans till efter tio nån gång. Så, om man räknar bort strömlösheten så blev det en lyckad kväll och en bra avslutning på vår vistelse.

Morgonen efter var det dags att ta avsked av Phyllis, det kändes givetvis tråkigt men det kändes samtidigt mer som ”på återseende” än ”hej då”.

Så, tack för oss och tack till Phyllis för att vi fick bli en del av er vardag för en tid!

Elin och Nessica

Datorlektion

Skolavslutning

Akrobatik!

Hejdå