fredag 28 januari 2011

Johannas tankar och känslor om att vara på Phyllis

Nu har jag varit här i snart två månader och börjar känna mig hemma i denna vardagen. Allt är väldigt olikt Sverige, både bra och dåligt. Barnen är otroligt fina barn och vissa av dem har berättat om sin bakgrund och när man hör detta blir man väldigt glad att ställen som Phyllis finns.

Den första tiden tyckte jag var tung men det tror jag beror mycket på att jag bor hos grannarna Wendo och Shaees bed and breakfast. Detta eftersom det är lite problem med gästhuset för tillfället och jag hoppas verkligen huset blir bra snart så att de andra volontärerna kan bo där. För att inte bo på Phyllis gör allt lite svårare, man träffar inte barnen lika mycket då man måste gå tillbaka innan det är mörkt och mörkt blir det runt halv sju, sju. Barnen går i skolan till fyra, halv fem så det blir inte mycket tid med dem på vardagarna.

Mina första veckor här hade barnen jullov och det tyckte jag var en fin tid med tanke på att man kom barnen mycket närmre. Dock fanns det inte lika mycket att göra då barnen är mycket hjälpsamma och hjälper till med alla sysslor.

De barn som har varit svårast för mig att komma in på livet är de äldre flickorna. Jag får känslan av att det beror på att vi är ganska nära i åldern, jag är dock bara tre/fyra år äldre än dem. Men som sagt blir det lite bättre varje dag. De äldre pojkarna har varit de som tog emot oss direkt. Vi spelade mycket fotboll och basket ihop och de är mycket nyfikna ungdomar som ställer tusen frågor.

Något som känns konstigt är hur de ser på kvinnliga och manliga sysslor. Min första tid när det bara var jag och Hanna här nämnde de till exempel aldrig att det behövdes pumpa vatten när vi frågade om vad som behövdes göras. En dag när Daniel gjorde det frågade jag om jag fick hjälpa till och detta chockade pojkarna som stod runt omkring en anning. Jag förstår att de inte är uppväxta på samma sätt som jag med att dela upp sysslor. Men det har varit lite svårt att vänja mig vid.

Människorna, personal som barn, är otroligt fina människor och jag som person har vuxit och lärt mig mycket. Både om mig själv och om att jobba så intensivt med andra. Det kommer att bli tomt att lämna när min tid i Kenya är slut, för denna gång.
/ Johanna

Inlägg från Daniel

Hej igen.

Nu har jag blivit sjuk så jag har vart väldigt hängig. Har drabbats av en maginfektion och tappat mycket i vikt. Men med lite medicin ska jag snart vara på benen igen. När jag berättade på Phyllis att jag mådde dåligt så var alla framme och önskade mig lycka till och gav mig kramar och var jätte vänliga mot en (det är dom annars också).

Även den gammle pratglada grannen Josuha var framme och berättade att han alltid bad för mig. Han vill ha bilder på oss volontärer med sig själv på så han kommer ihåg oss.

Sen sist har det varit mycket majs och bönrensning på Phyllis. Vi har även pratat med personalen om att på lördagseftermiddagar och söndagar få tillgång till biblioteket för att i mindra grupper ha pysselstunder med barnen. Där vi ska göra halsband, armband, loppor och andra roliga saker med papper, pennor, sax, glitter och andra roligheter.

Vi skall även vara med på lite fler lektioner. Förra svenska lektionen var uppskattad och baren vill gärna ha det igen.

Jag har även tillsammas med Johanna och Hanna varit pa safari i Masai Mara, vilket var en upplevelse.

Jag hoppas att när jag nästa vecka skall skriva, att jag då är frisk och kan återga till Phyllis och vara som vanligt och sparka boll igen och jaga minstingarna Ruth och John.

Pa återseende,
Daniel

El på väg till Phyllis!

Daniel rapporterar om att elektricitet snart är en verklighet på Phyllis!

Jag har pratat med managern Sammy om projeket el på Phyllis. Det skulle komma att kosta omkring 50.000 kenyanska shilling. Regeringen betalar dragingen från huvudvägen fram till Phyllis. Sen står Phyllis för själva för dragningen från lilla vägen utanför Phyllis in på området, samt för montering och inköp av lampor och annan elektronisk utrustning såsom kablar, eluttag, lampkontakter mm. Sammy berättade att det med all sannolikhet kommer att finnas el på Phyllis om ca 2 månader. Företaget som kommer vara ansvarig för projeket är Kenya Power Lightning Company.

Elektriciteten kommer underlätta på många sätt bland annat i köket, på kvällarna, för datatrafik, telefon samt för att barn med faddrar lättare skall kunna komunicera. Det är även en fördel om barn som börjar närma sig high school ålder lär sig grunderna inom datavärlden. Även vattenfrågan kommer att bli bättre när det kommer el till Phyllis. Så en tid framöver kommer det dras mycket el, kablar, kopplingar, lampknappar och uttag på barnhemmet!

Det ser "lysande ut".
Daniel

tisdag 25 januari 2011

Daniels första inlägg!

Hejsan.

Min första tid på Phyllis har varit intressant. Först gäller det att ställa in sig och ändra sin vanor, men det går ganska fort. Att lära känna baren KAN vara ett jobbigt steg. Men det gäller bara att bjuda på sig själv och våga vara öppen och ge mycket av sig själv. Tar jag fram en boll t.ex. så kommer det garanterat ett antal barn som blir jätteglada av att spela lite och lära sig lite olika lekar.

Jag har lärt mig en del swahili vilket är roligt, något barnen också tycker. Så fort jag säger fel så viker sig barnen av skratt och kort därefter så tillrättavisar dom mig och säger hur jag skall uttala orden. Vi har också lärt köksmästaren Maurice en del svenska köksord som han tycker är väldigt roligt att använda.

I skolan var vi med en dag och hade lite svenska undervisning. Vi lärde barnen veckodagar och räkna från ett till tio. Sen lärde dom oss att räkna på swahilii.

Det kan ibland kännas som det är lite att göra, men då får man leta efter uppgifter för det finns alltid saker att göra. Tiden så här långt har varit intreseant.

Vi hörs snart igen! Ha det så bra hemma i Sverige.

Hälsningar Daniel

fredag 14 januari 2011

Carins sista dagar på Phyllis

Hej!

Det var en månad sedan jag kom hem, och jag har börjat landa. Det tar tid och det visste jag. Det är förstås olika för alla. Jag vill berätta om mina sista veckor på Phyllis. De var rätt så tunga. Jag började förbereda mig för avsked två veckor innan. Det låter kanske konstigt för dig, men det bara blev så och sådan är jag. Jag har väldigt svårt för avsked och såhär i efterhand så inser jag att det var bra för det blev inte så svårt att åka som jag trodde det skulle bli. Å andra sidan så hade jag svårt att hitta på något med barnen de sista veckorna. Det var förvisso väldigt varmt så varken de eller jag orkade göra så mycket, men jag kände också att det var svårt att hitta på något för jag var ledsen över att lämna dem. Vi pratade och hängde. Det var jobbigt att det inte kom något regn att tala om. Vad jag förstår var det minst två månader utan regn vilket gör att man får snåla när man tvättar sig. Maggie sa till barnen hur mycket vatten de kunde ta.

En lördag kväll under Evening devotion sjöng Beatrice (gymnasiet) och jag Marie Fredrikssons låt Mot okända hav. Jag gav henne texten en gång eftersom jag tyckte att den passade henne/oss eftersom vi pratat en del om våra föräldrar och gråtit en skvätt tillsammans. Vi översatte den och lyssnade på sången och övade innan vi sjöng den. Det blev bra! Hon tycker om lugna låtar.

Det är svårt att tro ibland, men vissa barn, speciellt de äldre, har lite tråkigt ibland på lovet. Jag visade dem ett par kluriga saker – hjärngympa – som de gjorde. De kämpade verkligen och var på väg visade dem ett par kluriga saker – hjärngympa – som de gjorde. De kämpade verkligen och var på väg att ge upp men gjorde inte det. Jag sa att de skulle bli glada när de lyckats klura ut det hela och det blev de.

Samuel som går i sexan och hans farbror kom en dag med en get som de skänkte till julfirandet. Det var roligt att träffa Samuel en kort stund igen. Vi fick bra kontakt.

Jag hängde en kväll med Caren och Douglas (lärare) och lagade middag tillsammans, jag sov hos Caren och dagen efter tog vi matatun till ett samhälle i närheten. Sen gjorde vi lunch. VI pratade om allt mellan himmel och jord. De är verkligen härliga!

Jag mailade ut till folk jag kände inklusive föräldrar på skolan om att jag ville köpa böcker till biblioteket. Jag fick en del pengar och det blev 88 böcker inkl fem kartor, varav fyra gick till skolan och en till biblioteket. Ett stort tack till de som skänkte pengar till böckerna!



Jag ordnade ett disco min sista fredagskväll eftersom några gymnasieelever hade önskat det. Det blev ett kortvarigt disco, eftersom ena högtalaren inte fungerade och vi behövde ha tv-dörren öppen så musiken hördes. Då ville de såklart titta på musikvideon istället för att dansa. Så det gjorde de. Gymnasiekillarna hade samma dag gjort chokladbollar till alla. De hade aldrig bakat innan. De fick ett svenskt recept och översatte det ganska bra själva. Jag instruerade dem lite och de var mycket koncentrerade på sin uppgift och gillade den. De blev jättegoda!


Jag satte upp en inbjudan till att fira Lucia min sista kväll, söndagskvällen, och alla undrade vad det var, men de fick vänta. Jag blev nervös. Alla var där inkl barnhemmets och min frisör Milly och hennes kompis, Francis som jobbar hos Shaees och Billy som är volontär hos dem. Tyvärr hade Sam och Paul åkt till sin mormor och Shaees, Wendo och Zain var iväg så de kunde inte komma. Maggie hjälpte mig att vira ett vitt lakan om mig och jag hade Maragias vita t-shirt på mig. Med ljus i handen och guldigt glitter i håret och runt midjan gick jag sakta barfota in i matsalen där alla satt vända mot tvn. Jag fick gå väldigt sakta eftersom lakanet var tight kring benen. Jag sjöng de vanliga sångerna och berättade för dem varför vi firar lucia. Jag höll även ett tal för dem om vad jag upplevt där och hur jag kände – på swahili. Det var uppskattat, antingen var de tysta eller så skrattade de.



Jag gjorde rastaflätor tre gånger och just i dag tog jag ut rastaflätorna jag gjorde några dagar innan jag åkte. Det var lines som sitter fast och braids som är lösa. Jag kopierade Miriams frisyr – efter att ha frågat såklart. Mina nya elever tog ut dem under en dryg timme och jag ser verkligen ut som ett troll eller en svamp, Michael Jackson, ett lejon eller en discokula – ja, det är elevernas syn på mig nu. Snart ska jag tvätta håret och då får jag min vanliga frisyr igen.

Jag åkte till Nairobi på måndagen och träffade Joyce och Maureen som var internatelever och slutat åttan. Vi gick en runda på stan och käkade. Sedan åkte vi hem till Joyce syster där Joyce bodde under lovet. Vi och Maureens mamma sov där och det var mysigt att vara med dem på kvällen. Det blev god middag och jag visade foton från Sverige. De gav mig nylonstrumpor att sätta runt håret under natten. Tyvärr tog mitt kamerabatteri slut så jag fick ingen rolig bild på när vi alla stod med strumpor på huvudet.


Mitt lilla husdjur amöban i magen har försvunnit och det känns mycket bra att ha sluppit den.

Jag är otroligt glad att jag har varit så varmt välkommen på Phyllis, både av barn och vuxna. Jag uppskattar alla väldigt mycket. Självklart lär man känna vissa barn och vuxna mer än andra, men jag tycker om dem alla. Det känns också varmt i hjärtat av att veta att de uppskattade mig.

Det är svårt att ta ut höjdpunkter när hela vistelsen var en höjdpunkt – men att få barnens leende och känna en värmande hand mot armen och att prata livet och kärleken med dem är klart det bästa. TACK till alla som lät mig vara där!

(Jag har lärt mig fem olika ord på swahili för rumpa!)

Ha det fint! Carin

söndag 9 januari 2011

Inlägg från Johanna, Hanna och Daniel

Barnen har nu börjat skolan och det känns lite tomt utan dom på dagarna. Dock känns det som vi kan vara till mer hjälp nu då barnen inte gör alla sysslor och där är inte lika många att leka med.

Daniel har anlänt och vi kommer alla tre bra överens. Vi planerar att ta alla barnen klassvis och ha pysselstund, då det är nästintill omöjligt att ha alla samtidigt. Vi vill också att alla barnen ska känna sig sedda och det känns som en bra idé att ta dem i små grupper.

Sysslorna som är nu är att pumpa vatten, hacka grönsaker, mjölka korna (dock har bara Johanna provat detta, de andra fegar lite). Dagarna nu när Daniel har anlänt har vi spenderat med att visa honom runt på Phyllis och idag i Nakuru. Vi försöker hjälpa honom att så snabbt som möjligt komma in i vardagslivet. Då magarna forfarande gör sig påminda vågar vi inte äta lunchen varje dag och lagar eget i gästhuset vilket också fungerar mycket bra.

På söndag ska en av lärarna, Samuel, ta oss till Thomsons Fall vilket ska bli en rolig utflykt.

En av dagarna hade vi en svensklektion för barnen, vi fick veta detta fem minuter innan och hann inte planera något bättre. Vi försöker också vara med de små på deras kiswahili lektion så vi lär oss något. Det är svårt men barnen får många skratt åt oss. Kocken Maurice vill lära sig lite svenska så vi ger han några nya ord varje dag.

Barnen tycker det är väldigt kul att börja skolan igen och har sett fram emot det hela lovet. Skoluniformerna är Sveriges färger och barnen är otroligt söta i dem.

Hälsningar
Johanna, Hanna och Daniel

söndag 2 januari 2011

Hälsa Daniel från Göteborg välkommen

Vi välkomnar Daniel Törnqvist som åker ner till barnhemmet den 3:e januari. Läs nedan om vem han är och vad han har för planer under sin vistelse på Phyllis.

Hej,

Mitt namn är Daniel och nu är det äntligen dags för mig att bege mig neråt på världskartan. Den 3:e lämnar jag Landvetter (Göteborg) för att mellanlanda i London och senare i Nairobi.Som jag förstått det på tidigare volontärer så är det en väldigt händelserik tid med både roliga och jobbiga händelser samt många upplevelser.

Jag tänkte kort berätta vem jag är och varför jag väljer att åka till Kenya. Jag är 20 år och är född och uppvuxen i Göteborg. Jag gick snickarprogrammet och jobbar nu som snickare. På fritiden blir det mycket vänner musik och lite annat smått och gott. Jag tror att jag kan bidra med en del praktiska ting såsom att sätta lite fart på den kommande personalbyggnaden och kolla upp renoveringsmöjligheterna för gästhuset. Sen är jag ju som många andra en sportnörd och älskar att utöva alla typer av sportaktiviteter, mestadels fotboll basket och andra bollsporter. Jag har även ett stort intresse för mat och hoppas kunna få hjälpa till en del i köket och ge mina smaklökar nya minnen. Jag hör av mig mer när jag kommer ner.

Ha de fint så länge. / Daniel