torsdag 23 september 2010

Vår resa till Kenya

En hälsning från Christel och Jannice som är tillbaka i Sverige igen efter några veckor på Phyllis Memorial:

I två år har det bara varit en dröm, för mig och min mamma, att få besöka Kenya och Kampi ya Motos barn. När möjligheten i samband med 10-årsjubileumet kom, tog vi snabbt chansen att förverkligade vår dröm!
Vi spenderade två fantastiska veckor på barnhemmet. Under denna tid fick vi flera nya upplevelser, mycket skratt, oförglömliga minnen och många nya vänner.
Trots att vi båda varit i Afrika tidigare, fick vi denna gången se Afrika på ”riktigt” Bara det var en upplevelse! Men det var på barnhemmet vi hade våra bästa stunder och därifrån alla minnen kommer och dit våra tankar går när vi nu tänker tillbaka.
Livet på Phyllis var nog inte riktigt som vanligt under vår vistelse, dels hade barnen lov från skolan, Jacinta var nere och förberedelser och förväntningar inför 10 års jubileumet var i full gång. Men med detta fick vi också spendera hela dagarna med barnen!
Kenya och vistelsen gav oss inte bara fantastiska mötet med barnen, personalen, och grannarna till Phyllis, vi fick också tillfället att möta många jättefina människor från Sverige som engagerar sig otroligt mycket för barnhemmet.
Våra dagar på barnhemmet medförde lek med barnen med allt vad det innebär; frivillig (?) "hår-docka", kast med liten strumpa stoppad med papper, kortspel, ny variant av bro bro breja men också jungfru jungfru skär MED rörelser, läsning, sång och bara allmänt prat. Lite mer arbetsrelaterade aktiviteter var rensning av, öppnande, och avplockning av majs, ibland bönor. Mamma tog också tag i lagning av kläder och utsågs till en ”riktig symaskin” av barnen.
Resan var inte bara en dans på rosor, men så är det väl alltid, men Afrikas fantastiska rytmer sitter kvar i minnet och vi längtar redan tillbaka!
/Christel & Jannice

söndag 19 september 2010

Hej Alla Härliga människor!

Vi har träffat Shaees och Wendo som har ett guesthouse 30 minuters promenad från Phyllis. Shaees hämtade oss på Nairobi flygplats och det var skönt att få skjuts direkt till Phyllis. Han är mycket trevlig och bra att prata med. Han förstår allt man säger och svarar på alla våra frågor. Han bjöd in oss till dem när vi helst vill komma på te. Vi har varit där två gånger, första gången för att duscha och ladda kamera och mobil och även för att fika. De berättade då att Wendo har startat en organisation för kvinnor som har HIV och för att berätta för tjejer om HIV och förebygga sjukdomar, graviditet mm. Häromdagen var vi där för att fika och ladda våra elektriska saker. Vi var ”modiga” och hoppade över duschen (dvs vi tyckte väl att vi kunde vara lite smutsiga ett tag till).. De bor i ett stort hus (med våra ögon mätt för kenyaner) med elektricitet och dusch. Deras rum som man kan hyra är enkla och mycket charmiga.

Föreläsning
En eftermiddag var vi med på en föreläsning (som wendos organisation höll i) på ett gymnasie med enbart tjejer. Robert, en svensk man, berättade hur man kan nå sin dröm/sina drömmar. Wendo pratade och frågade om vänskap som övergår i relation, hur vet man när den gör det? Om sex och varför man ska skydda sig, om HIV, att tycka om sig själv och vara stolt över den man är mm. Det var mycket givande för både tjejerna och oss. Tjejerna visste troligen allt hon sa om HIV men det skadar inte att få det upprepat för sig. De var till en början blyga och vågade knappt prata och svara på hennes frågor men efterhand så var de modigare. Den kenyanska undervisningen går en del ut på att eleverna fyller i sista ordet i meningen eller att de upprepar några ord som läraren säger. Detta hände även nu när Wendo pratade. Det låter konstigt i våra öron men jag kan känna att det är bra för då är eleverna aktiva och får själva säga det de behöver lära sig. T ex så sa Wendo “What I’m talking about is what happens after school.” Så upprepade hon “What I’m talking about is what happens after….” Eleverna fyllde i ”school”. Det är väldigt viktigt här att de lär sig att man har sex efter avslutad skola/gymnasie så de inte blir gravida (och självklart sjukdomar, det är ju alltid viktigt). Hon pratade mycket om det ”farliga” som sjukdomar och att bli gravid för tidigt. Hon gjorde det på ett mycket bra sätt och det var roligt att höra tjejerna svara och komma med egna förslag till olika saker.

Skola
Carin var med på en mattelektion med 5-6-åringar, det var roligt. De tittade mycket på henne istället för läraren, men efter ett tag var de mer uppmärksamma framåt på tavlan och läraren Ruth. Hon var bra och gjorde det roligt genom att använda barnen själva när de räknar. De fick ställa sig vid tavlan som 3+4 och så räknade de allesammans. Känns som min stil av undervisning. De sjöng en del också. Jag är gärna med på fler lektioner. Vi har inte fått tillfälle att prata med rektorn än, men hoppas att han kommer till lunchen i morgon. Då vill vi prata om att Carin vill hjälpa till med att undervisa i engelska som extra lärare för de mindre barnen och Jessiva vill träna barnen i friidrott. Jessica började dock sin träning i friidrott i onsdags. Läraren Douglas sa att det var okej, så kan hon prata med rektorn senare. Hon visade klass 5 hur man stöter kula (se bild), de är 24 barn men alla kunde tyvärr inte vara med eftersom några var sopare, dvs sopade golven i klassrummen. Ingen av barnen hade provat på det tidigare så de tyckte det var kul. De var duktiga och lärde sig snabbt. Tanken är att hon ska träna dem på skoltiden då de har games vilket är 16-16.30.

De barn vi pratat med tycker om att gå i skolan och under lovets sista dagar längtade de att börja. De väcks 5.30 för att göra sig i ordning. 6.30 är det frukost och skolan börjar 7.00. 11.00 är det kort rast för att dricka gröt och sedan är det lektion till ca 12.30-13.00 då det är lunch. 14.00 börjar lektioner igen och varar till15 eller 16 beroende på hur gammal man är. 16-16.30är det games och det spelas mycket fotboll.

Sjukdom
Carin har varit magsjuk. Hon vet inte vad det berodde på. Kanske pga maten. Man äter bönor varje lunch och det är flera som inte äter det av barnen eftersom deras magar inte tål det. Kanske pga vattnet, men hon har druckit flaskvatten hela tiden förutom två glas kokt vatten och är det kokt ska det vara okej. Tyvärr hjälpte inte tabletterna så bra utan hon fick härda ut en hel natt. Det var förfärligt, men allt går ju över med tiden. Hon tog det lugnt i gästhuset två dagar. Jessica är nu förkyld och kunde därför utan problem äta den starka såsen på restaurangen som vi åt på i dag. Vi använder internet, äter kött och duschar på Merica hotel och det känns skönt att lyxa till det en gång i veckan, även om vi känner att det känns lite konstigt att ha sådan lyx omkring oss. Vi mår väldigt bra på barnhemmet och har inga problem med att inte kunna duscha där eller vara utan elektricitet. Det finns solcellslampor i vårt hus och även i matsalen där barnen både leker, äter och pluggar på kvällen.

Härliga kommentarer som barnen har sagt
En flicka sa till Jessica att hon var smutsig vid halsen-axeln. Jessica sa ”då får jag tvätta mig”, men förstod inte hur hon hade blivit smutsig där. När hon träffade Carin berättade hon detta och Carin såg att hon hade blivit solbränd!

Carin frågade två yngre pojkar om de var kära i någon. Den ena svarade direkt ”I´m in love with all of them” och visade med handen på alla de barn som var i matsalen. Carin frågade den andra killen och han sa likadant!

Jessica frågade Catherine i klass 5 vilket som var hennes favoritdjur. Hon svarade kon för den ger mjölk. Något annat? undrade Jessica. Kyckling för det är gott, svarade Catherine.

Vänliga hälsningar från Carin och Jessica



Jessica hoppar hopprep med barnen


Lille Johnny charmar alla volontärer!


Barnen hjälper till!


Charmtroll!!

fredag 10 september 2010

Hälsa Jessica och Carin välkomna!

Nu har barnhemmet fått två nya volontärer Jessica Lantz och Carin Stern, båda från Malmö. Jessica och Carin har varit aktiva i Malmö-Aktivgruppen under våren och har nu äntligen åkt iväg på sin volontärresa till barnhemmet. Carin är lärare och kommer försöka vara mycket i Skolan och hjälpa lärarna och vara ett stöd till barnen då de gör läxor. Jessica är ekonom och har sysslat mycket med fri-idrott och kommer vara aktiv med barnen så mycket som möjligt med lekar, tävlingar och evenemang.

Läs deras första inlägg nedan:

Carin och Jessica's forsta vecka pa Phyllis!


Nu har vi (Carin och Jessica) varit pa Phyllis i en vecka och vi trivs bra. Det ar saklart en stor omstallning jamfort med hemma men vi borjar komma in i det. Vi fick ett varmt valkomnade redan forsta kvallen. Barnen sjong 3 sanger och dansade for oss och darefter gick de fram i grupper och upptradde. De var sa duktiga. Darefter halsade en av tjejerna och en av killarna oss valkomna genom att halla ett mindre tal. Personalen har ocksa visat stor gastvanlighet vilket sa klart underlatar for oss volontarer.

Vara morgnar brukar borja med att vi hjalper Maurice i koket med att skara vitkal, hacka tomat och graslok, diska samt tvatta golvet. Pa eftermiddagarna leker vi med barnen, spelar fotboll, parlar, kastar boll, hoppar hopprep m.m. Vi har ocksa tagit med nagra av barnen till Kampi Ya Moto pa utflykt. Det var en varm och solig dag varfor de 1,5 km det ar till Kampi Ya Moto tog ca 40 minuter att ga. Nar vi kom fram var vi alla torstiga sa vi bjod pa lask och kaka, vilket uppskattades. Vi gick en runda i byn och sen var vi tvungna att skynda oss tillbaka eftersom vi skulle hinna hem till lunchen. Det blev "swedish stile" tillbaka till Phyllis dvs en snabb promenad.

Barnen ar verkligen harliga och glada och verkar ma bra. Nagra av dem kommer fram och pratar med oss andra ar med blyga. Barnen borjade skolan i mandags efter en manads ledighet sa de aldsta barnen har akt i vag till sina high schools och internatbarnen har kommit. Vi har varit med pa en lektion i skolan, vilket var kul.

Vi hors snart igen

Kram Carin och Jessica