Många kramar från barnhemmet!

Minilamm-Cecilia och en framtida politiker!?

Hej Allihop!
Har glömt att berätta att vårt lamm fick barn häromdagen, två killingar till och med! James, vår djurskötare och allt-i-allo kom till gästhuset med ett stort leende och sa ’Kuja! Kuja!’ (kom! Kom!) till mig. Jag följde efter undrandes vad det kan vara men då jag kom fram såg jag två killingar där de båda hade navelsträngen kvar – så nya var de. Inte ofta det händer! Då de var nyfödda passade jag på att fråga vad de skulle heta. James visste inte riktigt, så jag föreslog fräckt att i vart fall den ena kunde väl heta Cecilia, efter mig, så jag ’finns kvar’ på barnhemmet fastän jag är i Sverige, försökte jag förklara. Självklart accepterade James förslaget och nu har barnhemmet både en auntie Cecilia och en minilamm-cecilia :). Jag kunde inte vara mer nöjd!
Ett av våra High School barn kom också på besök, nämligen Paul som jag träffade bara som kortast då jag var här förra gången så det var kul att få prata lite mer med honom. Han berättade att någon hade stulit både hans skolbok och kalkylator på skolan och behövde en ny tills på måndag. Olyckligtvis är detta något återkommande, att barn stjäl från barn på High School och inga värdesaker är heliga. Paul och jag började i alla fall prata och jag frågade vad han ville bli efter High School. Paul berättade att han ville läsa Statsvetenskap, på Makerere University i Uganda. Han hade verkligen tänkt på det verkade det som. Det roliga är att jag har precis läst färdigt min utbildning i statsvetenskap så snacka om att jag blev glad och exalterad! Jag berättade att jag nästan var färdig och att jag var mycket nöjd med mitt val. Jag undrade varför han valt just det ämnet och det kom tillslut fram att Paul hade först tänkt satsa på att bli läkare för att hjälpa till ibland annat genom Röda Korset eller Läkare utan gränser men han upptäckte snart att han inte var så bra på matte eller biologi. Istället var hans starka ämnen historia och samhällskunskap och han tänkte att man kan förändra samhället och göra Kenya bättre för människorna även genom dessa ämnen, kanske genom att bli politiker. Man vet ju aldrig, sa han med ett stort leende. Jag nämnde att genom statsvetenskap så kan man bli rätt mycket, dörren står öppen för många ämnen vilket är fördelen och han höll med mig och det var även den andra anledningen till varför han valt att studera detta. Mitt förslag var att han isåfall skulle söka praktikplats på Kenyanska ambassaden i Stockholm en termin av sina studier, då det är ett ’typiskt’ jobb för statsvetare vilket Paul genast tyckte lät jätteroligt. Så vem vet, kanske besöker jag Paul om några år i Stockholm då han jobbar för Kenya i Sverige!
Varma kramar från Cecilia i ett soligt Kenya

Bröllop, talentshow och swahiliplugg

Hejsan på er i kalla Sverige!
Snart ska jag på bröllop här i Kenya, till våra grannar faktiskt! Wendo och Shaies, som är kända i volontär-kretsarna, ska nu gifta sig efter att ha bott ihop i 12 år. Inget konstigt för oss men i Kenya är det verkligen något annorlunda, bo ihop utan att vara gifta! Dessutom är Shaies muslim och Wendo kristen, vilket gör det hela ännu mer intressant. De ska både ha en liten muslimsk ceremoni och en liten kristen del, och till mat blir det indiskt! Hur det nu går ihop – men gott ska det bli och roligt. Har aldrig varit på bröllop här och Sabine, som varit på ett tidigare, berättade att det verkligen är något speciellt. Mycket människor och dans hela natten lång, hoppas jag på i alla fall. Dagen efter ska barnen ha en ’Talent Show’ som våra nuvarande volontärer har satt ihop, där barnen ska dansa och sjunga, ha mode show, spexa, ha teaterföreställning och massa annat som är deras talang. Det har tränats och övats mycket de senaste dagarna och jag kan bara tänka mig att det kommer bli en första klassig föreställning. Dessutom ska volontärerna Emma och Sofia uppträda med dans, vilket barnen framförallt ser väldigt mycket fram emot!
Jag övar också på min Swahili för fullt. Då jag var här förra gången så mottogs alla Swahili försök med fnitter och barnen visste inte riktigt hur de skulle bemöta våra helt felaktiga meningar och tafatta försök att göra oss förstådda, men Elna, en f.d. volontär och faddersamordnare, lyckades faktiskt lära sig så hon kunde prata Swahili med barnen och jag märker nu att barnen inte fnittrar längre – istället rättar dem mig hela tiden! ’Auntie say it like this’. Auntie it is not pronounced like that’! Jag blir utvärderad hela tiden! Nästan som om det har börjat förväntas av volontärerna att kunna lära sig Swahili sedan faktiskt Elna kunde lära sig det. Kan hon så borde ju även jag kunna lära mig det, känns det som att de tycker! Det är i alla fall det intrycket jag får. Jag vågar knappt säga något nu får då får jag bara förmaningar ha ha. Men jag kämpar på. Det som gör mig lite glad är att Paul som var på besök från sin High School häromdagen sa att Swahili är svårt även för dem som pratar det. Puuhh säger jag bara, för ett mer komplicerat språk får man leta efter!
Kram från Cecilia