måndag 20 juli 2009

Caroline är tillbaka i Sverige och skriver ett avslutningsinlägg

Sitter nu hemma i Sverige efter tre underbara månader på Phyllis. Har verkligen varit en otrolig upplevelse att få komma tillbaka en andra gång och se hur barnhemmet har utvecklats på de två år som har gått sedan sist jag var där. Tack Jacinta och Sabine för att ni återigen välkomnade mig till Phyllis. Har varit en härlig upplevelse att få träffa både nya och gamla ansikten bland barnen, men även att få lära känna den personal som tillkommit sen sist. Att säga hejdå till barnen var, liksom förra gången, väldigt jobbigt. Tre månader med dem sätter sina spår. Dagen jag skulle åka kom jag upp i matsalen lagom till barnens frukost. Maragia hade då samlat alla barnen i matsalen som tålmodigt väntade på mig. Först höll Maragia ett litet tal om min vistelse och sedan fick jag säga några ord. Efter det tog Joseph (stora) över och skulle hålla ett tal från alla barnen. Hans tal var riktigt fint och det var med sorg i hjärtat jag lämnade Phyllis. Men en sak är säker och det är att jag kommer komma tillbaka. Har man väl varit där en gång, blir det fler!

En söndag för ett par veckor sedan följde jag, Peris och Beth med Maragia till kyrkan. Barnen har tjatat på honom i veckor om att få följa med och äntligen fick de sin önskan uppfylld. Det är kul att få göra saker med barnen utanför Phyllis, man kommer de närmre på ett sätt som är svårt när man är på Phyllis. Jag tror även att barnen uppskattar att få komma iväg till stan. I Kenya är det väldigt vanligt att när man är ny på ett ställe skall man ställa sig upp och presentera sig. Eftersom jag redan varit med Maragia en gång tidigare i kyrkan slapp jag detta, men Peris och Beth fick uppleva det. Istället för att presentera sig, fick de gå fram och sjunga! De var så söta. Blyga gick de fram och sjöng, jättefint, och så fort de sjungit färdigt rusade de tillbaka till oss innan vi ens hunnit börja applådera!

Efter kyrkan åkte vi hem till Maragia för att laga lunch medan Peris och Beth fick titta på tv. Vilken lyx för dem! Förutom att de fick kolla på olika serier fick de även kolla på olika musikvideos. Beth hade en favoritsång som inte hade spelats upp under hela tiden vi varit där, och hon vägrade åka hem innan hon hade fått höra sin favoritsång. Så det var bara för Maragia att rota igenom lådan med dvd för att hitta sången. När hon väl fått höra den var det inga problem att gå. Innan vi åkte hem till Maragia hade jag lovat barnen att de skulle få en varsin läsk innan vi åkte tillbaka till Phyllis. När vi satt i matatun tillbaka in till stan frågade jag Beth om hon fortfarande ville ha läsk. Hennes svar blev ”yes, and a chapati!” De är så härliga. Maragia blev nog lite generad över hennes framfusighet och menade att en läsk blev bra. Själv är jag väldigt svag för chapatis så självklart skulle barnen få en chapati (ett sorts bröd) till läsken!

Utöver att servera uji, githeri och rensa ris och bönor tog jag en dag på mig att börja sortera upp kläder som skänkts till barnhemmet från olika håll. Det var ett antal flyttkartonger som bara stått i förrådet och som behövde sorteras upp. Sorgligt nog var många av kläderna söndriga och i sådan kvalitet att barnen inte kan ha dem. Dessa kläder gjorde vi oss av med - barnen förtjänar att ha hela och rena kläder på sig! (Vad som dock upptäcktes var att det är en väldig brist på pojkkläder. Så sitter ni därhemma med pojkkläder som inte används, tänk på Phyllis, där finns behov!)

Under min sista helg på Phyllis anordnade Sofia, Therese och jag en festmiddag. På lördagen inhandlades och slaktades en get och ett får. Sofia åkte även in till stan med Rachel för att inhandla diverse grönsaker och ris som skulle bli tillbehör. På söndagen var det sedan dags att börja förbereda middagen. På förmiddagen hackades grönsaker och ris rensades. För att vi sedan på eftermiddagen skulle kunna leka med barnen. Idag var det frees bee som stod på lekschemat! När kvällen väl kom var det en härlig stämning både bland barn och bland personal. Utöver den goda grytan med tillbehör blev det självklart godis till efterrätt. Fest var ordet och både vi och barnen var mycket nöjda med hela dagen!

Återigen, tack Jacinta och Sabine och till alla barnen och personal på Phyllis som välkomnade mig och gjorde min vistelse än en gång oförglömlig!