söndag 28 juni 2009

Midsommarfirande på Phyllis Memorial

Midsommar i Kenya! Hur firar man det på bästa sätt? Jo man surrar ihop lite pinnar, låter barnen plocka blommor och vips så har man en svensk midsommarstång uppställd på skolfältet på Phyllis. Barnen var väldigt nyfikna och uppskattade danserna som vi dansande runt stången. Vi gav oss på sånger som "jungfru jungfru kär" och "mormors lilla kråka". Favoriten var dock "the frogdance", både bland barnen och oss svenska volontärer.

Dagen fortsatte sedan med femkamp. Att se barnen hoppa säck, balansera potatis på sked och springa två och två med ihopknytna ben var en riktig fröjd för hjärtat. Vi är inte riktigt säkra om syftet med den svenska högtiden gick fram (vad är syftet egentligen..? ;) Huvudsaken är dock att vi hade roligt, och det hade vi verkligen! Och förhoppningsvis får barnen chans att fira midsommar nästa år igen!

Vänliga hälsningar från Therese, volontär på Phyllis Memorial

fredag 19 juni 2009

Fler bilder på pojkarnas nya sovsal!

Här ser vi nya bilder från pojkarnas sovsal! Pojkarna har nu bott där sedan april 2009, tillsammans med Maragia, vår socialarbetare, och Njoroge, en av våra lärare.



Denna bild är tagen från det nya köket. Den främre husgrunden är platsen det gamla köket och matsalen stod på, och den bortre grunden är det äldsta husets gamla plats. Dessa gamla hus har rivits eftersom de var mycket slitna och omöjliga att laga, samt för att vi nu har nya finare hus som ersatt dem!


Här har fotografen stått vid flickornas sovsal. I förgrunden ser vi ett fält med groundnuts (jordnötter).

Malaria och tandborstning

Livet på Phyllis har fått en vardaglig lunk, allt rullar på och man gör sina sysslor. Den senaste tiden har dock karakteriserats av många sjukhusbesök. I onsdags åkte jag och Sofia med två boardingbarn, Peter och Samuel, samt barnhemsbarnet Elijah till kliniken på Kabarak. Det har skett ett malariautbrott i området så var och varannan dag bär det av till sjukhuset för att testa barnen och när vi kommer hem igen är det ett nytt barn som är sjukt och som måste iväg för att testas. Peter och Samuel hade misstänkt malaria, alltså några av symptomen, och Elijah hade tandvärk. Efter en lång väntan fick vi komma in till läkaren som lyssnade på barnens problem och sedan konstaterades det att Peter och Samuel skulle testas för malaria och Elijah skulle få träffa tandläkaren som kommer till Kabarak varje onsdag. De är verkligen duktiga barnen, trots att de mår jättedåligt håller de ut och sitter och väntar. Peter och Samuels tester blev klara innan tandläkaren kommit och de visade positivt för dem båda. Dock hade Peter en värre malaria och fick mängder med mediciner. Jag led verkligen med dem, eftersom när deras tester var klara fick vi fortfarande vänta på tandläkaren. När tandläkaren väl kom konstaterades det först att Elijah var tvungen att dra ut två tänder. Elijah var verkligen jättemodig, är inte helt kul att komma till ett ställe och få en gigantisk nål instucken i munnen! Men tandläkaren och hennes assistent var jättepedagogiska och försökte att lugna honom. Är verkligen glad över deras lugnande ord till Elijah eftersom kiswahilin vi lärt oss inte var helt tillräcklig i den situationen. Som sagt först skulle två tänder dras ut, men när bedövningen väl verkat och de två tänderna dragits ut konstaterades det att ytterligare en behövdes dra ut samt att han ska tillbaka denna vecka och dra ut två till. Är verkligen tur att det bara är hans mjölktänder!

Men efter både malariautbrottet och Elijahs utdragning av tänder är det hårdsatsning på att alla barn ska ha myggnät och alla barn ska borsta tänderna efter maten varje kväll. I lördags kom det två nya volontärer, Petra och Linn, de hade med sig 100 tandborstar som TP skänkt, vilket kom alldeles lägligt när vi ska få barnen medvetna igen om vikten av att borsta tänderna. Tidigare volontärer har försökt få i system att barnen ska borsta tänderna, men nu måste det verkligen bli ett bra system på det. Maragia (vår socialarbetare) höll en lång information igår kväll om vikten av att borsta tänderna, annars kommer det att bli fler barn som får dra ut sina tänder. Så förhoppningsvis kommer det nya systemet fungera, nu är regeln att alla barn måste kunna visa upp sin tandborste för Maurice (kocken) när de ska få sin ugali (sin kvällsmat). Kan de inte visa upp den får de springa och hämta den innan de får mat. Samt ska det vara en vuxen som delar ut tandkräm.

Söndagar är barnens lediga dag så då är det mycket lek och bara häng med barnen. I söndags hade vi salong Phyllis, barnen gjorde flätor på oss och det som var kul den har gången, jämfört med förra gången vi var här var att även en del av pojkarna tog mod till sig och flätade vårt hår. Problemet med mitt hår är att det är alldeles för blankt, så när barnen väl gjort en fläta går den upp igen. Så det slutade med att barnen bara stod och klappade mitt hår! Men det var inte fy skam det heller, var lite som en huvudmassage. Sofia däremot fick hela håret flätat, och barnen var jättenöjda med det och hon fick lova att hon skulle ha kvar dem i två dagar!

Varje gång vi åker in till stan pikar Sarah, en i personalen, oss alltid för att vi ska ge henne godis. Så igår nar vi hade varit i stan köpte vi en godispåse till bara henne. Det är så härligt att se deras glädje, de blir som små barn. Vi hade även med oss en present till Maragia. Han har länge sagt att han vill ha en keps med Kenyas flagga på. Så igår när det kom fram en försäljare till oss på markanden, slog vi till. Väl hemma på Phyllis blev han helt överlycklig när han fick den, tror han även var nära till en tår! Känns bra att även kunna ge uppmuntran till personalen. Det är inte alltid bara barnen som behöver uppmuntran utan även de vuxna måste få lite för allt bra arbete de gör med barnen!

Caroline Nilsson

tisdag 2 juni 2009

Inlägg från Sofia - glasögon och tårtkalas

Hej igen!

De senaste veckorna har allt rullat pa fint pa barnhemmet. Tiden gar valdigt fort, och det kandes som att Erik och Evelina bara var pa en snabbvisit aven fast de var pa barnhemmet i en manad. Det var roligt att fa sallskap av lite nya manniskor, och de ar saknade bade av mig, Caroline och Therese, och sjalvklart av alla barn och vuxna pa Phyllis!

Den nya spisen har nu anlant, och efter att den statt och torkat en vecka kunde uncle Maurice antligen borja anvanda den. Grytorna ar nastan dubbelt sa stora som pa den forra spisen, sa matlagningen kommer formodligen ga mycket smidigare framover. Det har aven inforskaffats en vattenpump som forhoppningsvis kommer gora arbetet med att hamta vatten lite lattare.

John Maina hade for ett tag sen problem med sina ogon, de varkte och sag inflammerade ut. Vi forsokte gora rent sa gott vi kunde med ogondroppar, men nar det inte blev battre tog Maragia med honom till sjukhuset. Dar visade det sig att han ser valdigt daligt, och det ar det som orsakat hans problem. Vi sponsrade honom med ett par fina glasogon, och nu mar han mycket battre! Aven fler barn verkar ha problem med synen, sa vi ska med hjalp av en medhavd syntavla forsoka gora enkla syntest pa barnen for att se vilka som kan komma att behova glasogon. De som ser daligt ska vi ta med till optikern och betala for deras glasogon. En annan bra sak ar att Pangani-kyrkan denna vecka har en gratis ogonklinik dit vem som helst far komma och undersoka ogonen och synen. Igar var jag dar tillsammans med Maragia, James (ur personalen), Veronica (fran Morop boarding school), Mercy Wanjiru och Richard, och det slutade med att vi kom hem med ett par glasogon till Mercy och ett par skyddande solglasogon till Richard. Forhoppningsvis hinner vi ta med nagra fler barn dit i slutet av veckan.

For ett par veckor sen var det Thereses fodelsedag, vilket hon firade med att kopa tarta till hela barnhemmet! Efter maten pa kvallen bar vi in tartorna med ljus och sang och kalaset var valdigt uppskattat av barnen, fast kanske mest av de vuxna som verkar barnsligt fortjusta i sotsaker:-) Alltid trevligt med lite fest mitt i veckan!

Men det som jag uppskattar mest har pa Phyllis ar nog underhallningen pa lordagkvallarna efter maten. Det ar mycket sang och dans och de senaste gangerna har det framforts ett antal draman och sketcher, framst av de aldre pojkarna. I sondags spelade de upp ett laaaangt drama som de larde sig under tiden de spelade. Trots att vi svenskar inte forstar vad de sager eftersom allt ar pa kiswahili sa ar det oerhort roligt att se barnen skadespela och improvisera, och hora publikens reaktioner nar det ar spannande eller roligt. Och de ar riktigt duktiga skadespelare!

Nu ar det dags att atervanda hem, just nu osregnar det vilket jag inte tycker ar sa kul men jag ar anda glad for det betyder att grodorna kan borja vaxa ordentligt. Den senaste tiden har man sett hur majsen och potatisen vaxt, och haromdagen planterades lok utanfor vart hus. Nufortiden ser man nastan alltid nagon som ar i shamban (landet) och luckrar upp jorden och tar bort ogras sa det kan vaxa battre. Sa jag far halla mig till godo med regnet!

Halsningar fran Sofia